Det har varit lite upp och ner de senaste dagarna. Natt till måndag, tisdag och onsdag så vaknade inte Mädchen för mat alls. Hon vaknade självklart runt 3-4-tiden, som hon alltid gör, men nöjde sig med att komma upp i sängen och där sova vidare.
I tisdags hände inte mycket, Cornelia mådde inte bra och Mädchen var fortfarande lite snorig. Så det var inte lönt att göra några större utflykter.
Jag och Mädchen tog en promenad på eftermiddagen, runt Råstasjön, och hon sov en timme ungefär i vagnen. Men hon somnade väl lite för tidigt på eftermiddagen kanske, för det blev en lång stund att vara vaken för henne när vi kom hem och ju senare det blev desto grinigare blev hon.
Vi höll henne vaken till tjugo i sju, sen var det bara att lägga henne i spjälsängen.
I onsdags så åkte vi först hem till min mor, min syster har varit hemma denna vecka och haft intensivkörning inför dagens uppkörning. Mädchen somnade inte förrän vi kommit till Jakobsberg och var på väg upp till min mors hus. När jag kom fram hade hon sovit i tio minuter, så jag rullade henne genom huset och ställde vagnen på altanen, men hon vaknade. Förmodligen av min systers röst, eftersom den inte är lika bekant som min eller Cornelias. Så hon sov i tjugo minuter. Mindre bra.
Efter att vi ätit lunch lekte hon på govlet i köket ett tag innan hon började bli trött och grinig igen, så jag packade ner henne i vagnen och så begav vi oss upp Elin där jag skulle hämta en skiva med bilder från utställningen, som jag kunde lägga upp på min poesiblogg.
Mädchen somnade på vägen, men vaknade när vi kom fram, blyga 25 minuters sömn. Där var hon rätt grinig och slutligen var det liksom ingen idé att försöka prata eller göra något vettigt, för hon var bara gnällig och trött.
Självklart somnar hon inte heller under promenaden till tågstationen, utan hon somnar när jag hoppat i Sundbyberg och kommit nästan hela vägen hem. 5 minuter hemifrån.
Så, när vi kommer upp till lägenheten försöker Cornelia få av henne lite kläder så att hon inte ska svettas ihjäl utan kunna fortsätta sova i vagnen, men det går inte. Så vi krånglar av henne overallen och lägger henne i sängen där hon sover i 5 minuter, sen vaknar hon. Klockan har nu blivit så mycket så det inte är någon idé att få henne att sova mer innan läggdags. Så vi har grinig dotter i två och en halv timme innan vi tvingas lägga henne vid halv sju eftersom hon är så trött.
Torsdagen började med att jag och Mädchen sov till sju, vilket definitivt inte är vanligt. Sen började sömnstrejken, hon var trött efter en timme, men vägrade att bli lagd. Vid tjugo i nio väcker jag Cornelia, som ber om 20 minuter till, jag tar med Mädchen ut i vardagsrummet igen, och hon sitter och gnider sig ögonen, gäspar, gnäller och borde inte alls vara vaken.
Tio i nio går jag i med henne till Cornelia och hoppas att Mädchen ska komma till ro i sängen och så kan båda tjejerna sova en timme till eller så. Men det går inte.
Mädchen krigar sig vaken till tio över elva då Cornelia lyckas natta henne, jag beger mig till Liljeholmen och repar.
Mädchen sov en halvtimme eller så tydligen.
Jag kommer hem strax efter tre, Cornelia och Mädchen tio minuter senare. Mädchen har då inte sovit något mer alls. Jag försöker natta henne i soffan, men det går inte. Så hon håller sig vaken, är gnällig trött, kinkig, gråter för minsta lilla och somnar slutligen i mitt knä Vi väcker henne, sätter på henne pyjamas och ger henne välling. Sen är det bara att lägga henne i spjälsängen. SÅ hon somnar kvart över sex.
Det är ju jävligt bra. Med tanke på att hon oftast vaknar mellan 5-6 om hon blir lagd vid sju så fasade jag för att behöva gå upp vid fyra bara för att hon somnade så tidigt.
Jag fick i alla fall sova till tio i sex, tur att vi gick och lade oss klockan tio igår då.
Jag blir helt frustrerad över att hon inte sover. Jag vet fan inte vad man ska göra. Det är orimligt att att hon ska sova sammanlagt en timme på en hel dag och vilja gå och lägga sig för natten när klockan bara är sex. Det går ju inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar