Den här veckan har varit väldigt tung, därav anledningen till att bloggen inte har uppdaterats. Det har varit riktiga stökiga nätter, väldigt tidiga mornar och mycket gnäll under dagarna.
I tisdags så tog jag morgonpasset, 5.15, och väckte Cornelia vid åtta eller så, Cornelia tog sedan Mädchen med sig och begav sig till öppna förskolan igen. Jag vaknade av dörren slog igen och kunde inte somna om, så jag dammsög och pillade lite i hemmet. Hemma så underhöll jag dottern medan Cornelia tog igen lite sömn.
Därefter åkte jag till Jakobsberg för ett tandläkarbesök och kom hem lagom till att Cornelia skulle bege sig iväg till träningen.
Min mor och syster, samt en av min mors bekanta kom förbi och gullade lite med Mädchen, vid se begav de sig, så jag började med nattningsrutinerna.
I onsdags var vi uppe tidigt igen, Mädchen sov dåligt en stund efter vällingen, sedan begav vi oss till Kista för att äta lunch med farfar. Jag åkte lite tidigare och hoppades att hon skulle somna i vagnen, men det gjorde hon inte.
Farfar mådde inte riktigt bra så det var bara jag som åt en tidig lunch, därefter begav vi oss upp i Kids Courten och Mädchen lekte och tjöt i 40-50 minuter innan det blev mest gnäll. Då försökte vi mata lite, men hon var inte så intresserad, förmodligen inte så hungrig eftersom hon åt två timmar tidigare.
Efter det skulle farfar tillbaka till jobbet, och jag promenerade runt, Mädchen somnade ganska direkt i vagnen, jag köpte vintermössa/vantar och en halsduk åt henne och sen åkte jag tillbaka till Solna, mötte Cornelia i centrum och tog en sväng förbi Ica.
Mädchen sov ordentligt i vagnen, lite mer än en timme, på eftermiddagen var det helt omöjligt att få henne att sova en stund till. Hon var så trött så hon knappt orkade göra någonting, men sova det skulle hon inte.
I torsdags tog Cornelia morgonpasset igen, lät mig sova till sju och vid tio i nio gick jag och Mädchen mot öppna förskolan.
Jag var lite nervös, eller spänd, eller jag vet inte hur man ska beskriva det. Jag har väldigt svårt med påtvingat sociala situationer. Att ge mig in i socialt samspel med människor jag inte känner på basis av att vi bägge har barn är för mig ganska obekvämt. Bara för att båda har barn så innebär det inte att man direkt kan vara öppen och föra dialog.
När vi kom dit så fick Mädchen först frukost, och sedan satte hon igång och leka, och hon lekte som fasen. Vid halv elva var det sångstund och som den megapappa man vill vara så satt jag där försökte sjunga med i det jag kunde och gjorde rörelserna till sångerna. Mädchen var dock lite rastlös och ville mest krypa bort, så vi lämnade cirkeln och fortsatte leka i det andra rummet. Men sen började hon krypa mot utgången, mot overallen och mot skötväskan hela tiden, så jag tog som att hon hade fått nog för dagen. Jag packade ner henne i vagnen och så gick vi hemåt. Hon sov en och en halv timme i vagnen. Sen blev det en eftermiddag som dagen innan, hon var jättetrött, men vägrade sova. Så det blev ett par tuffa timmar på slutet innan hon somnade i Cornelias famn vid tjugo över sex.
Efter en, återigen, tuff natt så gick vi upp strax före sex i fredags. Mädchen inledde morgonen med att först välta ut katternas vattenskål, kissa utanför pottan, försöka resa sig med nappflaskan i munnen och lägga sig på mage när jag skulle sätta på en ny blöja.
Jag satte igång och packa ihop och förbereda inför ytterligare ett besök på öppna förskolan. Så strax efter nio begav vi oss dit.
Mädchen röjde runt som en stormvind, var överallt, tjöt och skrek. Hon måste vara den mest högljuda ungen där.
Under sångstunden så började hon krypa och pilla på andra föräldrars tår, men kröp tillbaka till mig med jämna mellanrum. Men vid elva, när den var slut, då var även hon slut. Så jag packade ihop oss och gick vid tio över. Kvart över sov hon, jag tog en promenad för att inte komma hem innan Cornelia hade gått, så hon hade lite egentid innan hon skulle iväg och skriva matteprov.
Kvart i tolv kom jag hem, Mädchen sov. Jag skulle möta trummisen från ett av banden på mitt bolag för att få lite omslag vid ett och hade hoppats att Mädchen skulle ha vaknat och fått ny blöja och lunch innan vi åkte igen. Men hon vaknade inte, före ett fick jag ett sms där trummisen undrade om vi kunde ses vid två istället och det passade ju bättre eftersom Mädchen fortfarande sov. Kvart över ett hade hon fortfarande inte vaknat, då hade hon sovit i två timmar.
Jag bestämde mig för att värma vatten, mäta upp vällingspulver, försöka få på henne så mycket kläder det gick medan hon sov och bege mig igen.
Hon vaknade nere på perrongen, då hade hon sovit i två timmar och tjugo minuter.
Hon fick välling och banan på tunnelbanan.
Hemma igen fick hon en tidig middag och sen höll vi henne vaken till tjugo i sju.
Det blev ytterligare en stökig natt, igen.
Jag vill gärna hävda att jag bara tycker att det är kul och härligt att vara pappaledig, jag vill inte gärna be om hjälp utan jag vill tycka att jag klarar mig själv, jag vill försöka vara den bästa pappan i världen. Men den här veckan har varit helt förjävlig rent ut sagt.
Jag har vaknat irriterad varenda morgon, alldeles för tidigt kan tilläggas. Jag har sovit uselt under nätterna, Mädchen har antingen krävt välling eller att bli flyttad från spjälsängen till vår säng, eller bara sovit riktigt oroligt och vaknat för att hon spottat ut nappen. Jag har vaknat på mornarna av att hon har legat och rivit mig i ansiktet, nypt mig i armarna och i morse vaknade jag av att hon körde in fingret i ögat på mig. Hon har varit gnällig, matvägrat, vägrat komma till ro och sova, varit vaken hela eftermiddagarna och bara blivit mer och mer omöjlig. Jag har varit grinig, trött och frustrerad över en mängd saker.
Men samtidigt så har jag haft jättekul med henne, hon har utvecklts enormt de senaste veckorna. Hon låter hela tiden, tjuter, skrattar, pratar, hon har börjat göra puss/smackljud, hon pussas, vinkar, klappar händerna, ibland när hon är ett mos så kan hon lägga armarna om en och luta sig in som för att kramas. Hon är helt enkelt underbar, den lilla terroristen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar