Onsdag

Det blev inte riktigt som intetsägande som jag hade föreställt mig igår.

Jag skrev inte om natten igår morse. Cornelia bad om att få sova ute i soffan, eftersom hon var så trött. Jag sa att det självlart inte var något problem. Men Cornelia väckte mig vid halv två och sa att Mädchen hade gnällt i tio minuter, jag hade inte vaknat, men hon hade gjort det fast hon låg ute i vardagsrummet.
Hon fick Mädchen att lugna sig och så gick hon ut. Men Mädchen vaknade en kvart senare igen och då lyft jag upp henne i vår säng. Men hon sov i princip ingenting mellan två och sex, utan bara bökade runt, spottade ut nappen, gnällde och hade sig.
Halv sex blev det ännu värre och tio i sex var det ingen idé. Jag var fruktansvärt trött, irriterad över sömnbristen och inte det minsta sugen på att gå upp.
Vi gick upp, jag sa åt Cornelia att hon kunde flytta in i sovrummet och så var jag och Mädchen uppe före solen, denna morgon också.
Vid åtta väckte jag Cornelia för att bli avlöst, sen gick jag in i sovrummet och försökte sova lite. Men det gick inte särskilt bra, jag somnade efter en 30 minuter, och sov kanske en kvart innan jag vaknade av att Cornelia var inne och tog på sig kläder.
Hon meddelade mig att hon och Mädchen skulle åka till Kista så att Mädchen fick leka av sig och så att jag kunde få lite avlastning, sova mer, vila, kolla på en film eller något. Cornelia menade att jag bheövde det, eftersom hon hört hur irriterad jag var på morgonen.
Jag hade dåligt samvete över att jag hade tappat humöret hela dagen. Jag vill vara en mönsterpappa, den bästa i världen, men som Cornelia påpekade, jag är inte det om jag inte sover något eller får vila och är trött hela tiden.
Jag kollade på en film, sorterade tvätt och lyssnade igenom lite av fynden från lördagens skivmässa. Sedan så tvättade jag, diskade, plockade lite lägenheten. Även om det inte är så kul så är det rätt avkopplande och det var lugnt hemma. Men jag började ganska snart sakna båda tjejerna och längtade efter att de skulle komma hem.
De kom hem strax efter tre, med en fantastisk nyhet. Mädchen har blivit förkyld. Hurra! Visst hade hon nyst lite de senaste dagarna, men det brukar hon göra, jag hade inte reagerat på att det var mer än vanligt. Men hon hade nyst ganska mycket när de varit ute och när hon kom hem och satt och lekte på golvet började snoret att rinna.
Vem fan har smittat henne? Det var så grymt synd om henne och jobbigt för oss alla tre förra gången hon var sjuk, vi har liksom försökt hålla alla sjuka människor borta från henne och sagt åt folk att de inte får komma på besök om de är sjuka och vi har inte heller åkt hem till någon som skulle kunna smitta. Men lik förbannat är hon nu förkyld.
Cornelia stack på medlemsmöte strax efter sex. Då hade jag precis badat Mädchen efter att en geggig middag bestående av tofu, pasta, squash och krossade tomater intagits.
Mädchen var jättetrött, igen, snorig som fan och gnällig. Jag försökte hålla hennes humör uppe, men det var svårt. Vid tjugo över sex gjorde jag välling inför sänggående, hon höll på att somna medan hon åt. Sedan gick vi in i sovrummet, jag hade henne i knät och läste saga för henne. Inte särskilt uppskattat, vid tjugo i sju lade jag ner henne i spjälsängen och satte mig bredvid, men hon vände sig bort från mig och verkade somna på en gång. Så jag släckte ner, gick ut ur sovrummet och satte mig i vardagsrummet. Men hon var uppenbarligen inte redo för att somna utan min närvaro. Jag var inne med tio minuters mellanrum och stoppade i nappen som hon hostat ut, lade ner henne efter att hon satt sig upp och letat efter nappen, bullade henne med kuddar så hon skulle kunna andas lättare, gav henne koksaltlösning. Det var en jäkla skitkväll för henne igår.
Natten fick jag spendera i soffan medan Cornelia sov med Mädchen i sovrummet, ikväll byter vi så jag tar sovrummet och Mädchen medan Cornelia sover i soffan. Om den här förkylningen blir lika illa som den förra, då har vi en-en och en halv veckas sömnbrist, snor, hostningar, gnäll och rutinförstörande dagar och nätter framför oss.