Måndag/Tisdag

Ja, vi var på 8-månaderskoll på måndagen.
Klockan tio skulle vi vara där, enligt vår almanacka och lappen från sjuksköterskan på BVC. Kvart över tio kommer sköterskan och så säger hon lite spydigt att vi skulle vara där klockan nio egentligen, när vi säger att hon sa tio till oss och att det står tio på lappen vi fick från henne säger hon bara "jaja, det står nio i min kalender, men så blir det ju ibland". Jag tycker att hon är bra, men det här är inte första gången hon ger oss en tid och skriver upp en annan själv, och sen verkar skylla på oss för att det blir fel.
Hur som helst, lilldamen väger nu 8190 gram och var 67,7 centimeter lång. Hennes viktkurva går jämnt och fint, hon hade dock planat ut lite på längden. Men det där lär väl ordna sig, men hon har ju inte särskilt långa föräldrar.
Efter besöket promenerade vi runt på centrum ett tag innan vi gick hem. Både jag och Cornelia behöver köpa vinterjackor och vinterskor. Jag vill ha en rock, vilket verkar omöjligt att hitta för under 1500 spänn. Jag vill även ha ett schyssta kängor till vintern, men det verkar omöjligt att hitta några i skinnimitation som faktiskt är snygga.
Anledningen till att jag vill ha imitation är att sedan jag blev vegetarian har jag börjat göra mig av med skinnprodukter. Bytte ut läderskärpet mot canvas eller vad det heter, slängde min plånbok och köpte en i nylon på H&M's barnavdelning, har inte köpt gympadojor i annat än tyg. Men vinterskor verkar vara bli ett problem.

Igår så gick jag och Mädchen en promenad på morgonen så att Cornelia skulle hinna plugga lite innan vi gick till föräldragruppen efter lunch.
Vi var ute i 70 minuter och hon sov faktiskt 50 av dem. Det var välbehövligt, för jäklar vad aktiv hon var under föräldragruppen. Och vilka intryck hon måste ha fått.
Det står stolar/bänkar runt stora madrasser på golvet där barnen får krypa runt medan de vuxna pratar. Mädchen arbetade sig över hela madrassen, ständigt i centrum, försökte ta leksaker från de andra barnen, vilket vi avbröt genom att säga "ajaj" konstant, hon blev knuffad, petad på och andra snodde saker från henne. Så det var en väldig interaktion.
Förra träffen, i Juni tror jag det var, så var Mädchen i toppskiktet utvecklingsmässigt, men igår så hade många kommit ikapp. I princip alla kröp, kunde sitta och interagerade med varandra på ett eller annat sätt.
Hon blev nog rätt utmattad av den sessionen. Vi gick långsamt genom centrum och tittade i lite butiker på vägen tillbaka, så att hon skulle somna. Vilket hon gjorde, men ingen av oss hade orken att vara ute och gå runt för att hon skulle fortsätta att sova (jag hade redan varit ute på en långpromenad, och Cornelia börjar bli sjuk igen). Hon sov i vagnen hemma i 30 minuter eller så. Sen började en helvetes eftermiddag.
Vid tjugo över tre-halv fyra började det röra sig i vagnen, jag hörde lite stånk, så jag gick bort till den, lyfte på täcket som hängde för och tänkte försökte stoppa i nappen. Men då blev Mädchen helt hysteriskt ledsen, jag vet inte om hon blev skrämd av att jag kom, om hon hade en mardröm eller något för hon blev jätteledsen och grät helt hysteriskt. Efter att vi turats om att hålla henne och krama henne så ordnade det sig ganska bra. Men hon var fortfarande kinkig och gnällig och trött. Man fick inte sätta ner henne, hon ville inte vara uppe i knät heller. Cornelia började göra middag eftersom att hon skulle iväg på rollerderbyträning, så jag satte Mädchen i barnstolen och gav henne lite mat. Det funkade rätt bra med sojafärssås denna dag.
Efter att hon fått lite mat i sig så förbättrades humöret lite till, men det var fortfarande inte bra. Efter att vi turats om att ha henne i knät medan vi åt middag satte jag henne i barnstolen igen för att kunna diska.
Men där satt hon och gnällde i 20 minuter medan jag diskade. Cornelia gick tjugo över fem, jag diskade tio minuter till. Men Mädchen var helt omöjlig, ingenting var bra. Hon kröp runt och gnällde och grät, hon satt i mitt knä och krånglade runt och gnällde och grät. Kvart i sex satte jag henne i gåstolen, gav henne några smörgåsrån att äta på och då blev hon tyst och nöjd, i fem minuter, sen börjades det igen. Jag kände att det skulle vara omöjligt att hålla henne på bättre humör eller överhuvudtaget vaken ytterligare en timme, så jag bytte en blöja, satte på henne pyjamasen och sen gjorde jag välling. Hon drog i sig hela flaskan på vad som verkade vara nolltid. Det var väl inte omöjligt att hon var svinhungrig eftersom hon inte fått någon välling sedan klockan två, men jag tycker att sojafärssåsen borde ha dämpat den värsta hungern. Efter välling så gick vi in i sovrummet, hon låg i mitt knä och så läste jag saga för henne. Tjugo i sju lade jag henne i sängen och hon rullade över på sidan och somnade efter bara någon minut.

Idag så var det uppstigning 5.34, hon var på bra humör i en timme, sen var hon dåligt humör i en timme. Jag lyckades äntligen få henne att somna 7.33, 7.39 spottade hon ut nappen och försökte lägga sig på mage, sen höll vi på och kämpade i ett par minuter innan hon slutligen kom till ro. 8.07 spottade hon ut nappen igen och började röra sig. Så jag lade mig bredvid henne och skakade rumpan i tio minuter innan det slutligen var lönlöst.

Ska det vara såhär? Jag kan förstå att hon inte vill lägga sig, eftersom hon håller på och pillar med så mycket saker, men att vara vaken och bara gnälla och grina hela tiden, är det värt det? Sova 30-40 minuter vakna och sen vara gnällig igen. Ingen av oss tycker att det är särskilt kul.