Jag tog loss en av hennes leksaker från vagnen och gav till henne och då blev det fart. Hon hade den i stadigt tag och kröp inåt, där de andra barnen höll på att leka. Mädchen satte sig, och då kryper en liten flicka fram, uppenbart förkyld, för hon rosslar, snorar och hostar. Mädchen tittar lite försynt på denna tjej, som tar Mädchens leksak och gnider den mot sin snoriga näsa och stoppar den sedan i munnen. Med tanke på att Mädchen precis hade varit rejält förkyld, och jag gärna gör mitt för att undvika att hon blir det igen, så åkte leksaken ner i skötväskan efter att flickan lagt ifrån sig den. Jag tänkte att jag skulle desinficera den hemma innan jag gav tillbaka den till Mädchen. Den lilla flickans mamma kommer och lyfter upp henne och säger snällt och gulligt till henne "nej, men inte får man ta andra barns leksaker, lilla vän" eller något, som definitivt inte planterar tanken på att man inte får ta andra barns leksaker ifrån dem hos den här flickan. Mädchen står nu på alla fyra och verkar reflektera över vart hon ska ta vägen, och då kryper den lilla flickan fram igen och drar Mädchen i håret, Mädchen blir naturligtvis jätteledsen. Jag tar tag i flickans hand och säger "ajajaj, fy" med barsk röst och hon tittar förvånat på mig medan jag lyfter en jätteledsen Mädchen, sen kommer hennes mamma, lyfter upp henne och säger med gullig röst "nej, men så får man ju inte göra, man får inte dra anda barn i håret". Hur ska barnet kunna lära sig att det inte får göra såna saker om det inte finns en markering i rösten hos föräldern? Mamman hade lika gärna kunnat säga "bravo, precis så ska man göra", "ska vi byta blöja?" eller "vill du ha lite mangopuré?". Med tanke på att barnet inte förstår orden så måste röstläget tala om ifall barnet har gjort rätt eller fel. Mädchen återhämtade sig dock väldigt fort, så det kan inte ha gjort alltför ont, och sen är hon ju en tuffing, intalar jag mig. Vi flyttar oss en bit från slagfältet och tittar på andra saker. Mädchen är dock lite för liten för nå upp till aktivitetsbrädan som sitter på väggen, så jag ställer henne och hon greppar tag och står stadigt själv. Jag hoppas intensivt att hon ska stå kvar medan jag får fram kameran och att jag ska lyckas ta ett kort innan hon ramlar och det gör hon. 
Jag blir alldeles imponerad och hon står fortfarande kvar, så jag ställer om kameran och filmar. Men videon gick inte att ladda upp här av någon anledning. Efter den uppvisningen går vi bort till rutschkanorna och den, på golvet, projiceade fiskdammen. Där kryper hon runt, slår lite på rutschkanorna. 
Här ringer svärmor och jag diskuterar planering med henne. Cornelias pappa skulle ju komma vid fyra och hjälpa henne med matten, och jag skulle vara i Huddinge vid fem för att hämta saker ur replokalen där och köra till den nya replokalen i Liljeholmen. Så jag frågar svärmor om hon kan vara hemma hos oss och ta hand om Mädchen medan Cornelia och hennes far räknar matte. Svärmor frågar hur länge och jag säger att jag nog kan vara tillbaka hemma igen vid halv sju, kvart i sju. Det går bra för henne säger hon, för hon ska ha ett möte hemma klockan sju. Sen frågar hon om det är livsviktigt att hon kommer prick kvart över fyra, som jag bad henne? Jag säger att det inte är det, men att jag ska köra till genom hela stan, under rusningstider och att jag itne kan lämna tillbaka bilen förrän vi är klara med allt körande. Det går bra säger hon och vi lägger på.
Mädchen leker, kryper runt och reser sig upp mot den vadderade sargen eller vad man ska kalla det som omger fiskdammen. Men sen börjar det gnällas. Så jag tar upp henne, vi lämnar kids courten efter 30-40 aktiva minuter och så stoppar jag henne i vagnen. Hon drar upp snuttefilten och ögonen är nu på halvljus. Vi tar rulltrappan ner och under den korta resan så somnar hon, jag passar på att ta en cigarett och undrar hur länge hon tänker sova. Men ungen sover ju som en stock. Så efter att ha gått runt 40 minuter i Kista Galleria själv så börjar jag känna att vi måste åka hem så jag hinner stoppa i mig något innan jag ska åka iväg och fixa med replokaler.
Mädchen sover tunnelbaneresan till Solna och vaknar inte förrän vi är inne på Ica där jag handlar tvättmedel och välling.
Vi är uppe i lägenheten till tjugo i fyra, då ska Cornelia precis ner och släppa in sin far. Så jag byter en blöja på Mädchen och hon är nu pigg och glad igen och leker i vardagsrummet.
Halv fem börjar jag undrar vart svärmor är, så jag försöker ringa. Efter tre samtal utan svar så låter jag telefonen vara och kvart i fem ringer hon tillbaka. Då säger hon att hon är på väg och att hon ska närma ringa när hon närmar sig. Jag säger att det kan bli väldigt tajt med tiden om hon inte är här förrän fem eller efter det och sen vill ha tillbaka bilen till senast halv sju. Hon erbjuder sig att komma, ta Mädchen och åka kommunalt hem till Hässelby och ha henne där medan jag är ute och åker, men hon hade tänkt att sitta med en kollega och jobba vid sju, men jag säger att det nog inte är en bra idé om hon ska ta hand om ett barn som kanske inte vill lägga sig lagom tills de ska jobba. Så planerna ändras och vi bestämmer att jag ska låna bilen dagen efter.
Jag försöker natta en trött Mädchen, som bara röjer runt inne i spjälsängen. Till slut ger jag upp, klär på henne och stoppar henne i vagnen och så går vi ner på centrum en stund, så att Cornelia får lugn och ro där hemma.
När vi kommer hem så tappar jag upp ett bad, tvättar av henne, sätter på henne pyjamas, fixar kvällsmål och sen går vi in i sovrummet. Hon sitter i mitt knä, lutad mot bröstet och äter och sen ger jag henne nappen, sveper in henne i snuttefilten och läser en saga. När sagan är slut så är hon väldigt trött, så jag lägger ner henne i spjälsängen och hon somnar i princip på en gång.
Det var en tuff dag för henne igår. Idag får vi se, mycket tyder på att det är tänder på gång igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar