Onsdag

Det blev inte riktigt som intetsägande som jag hade föreställt mig igår.

Jag skrev inte om natten igår morse. Cornelia bad om att få sova ute i soffan, eftersom hon var så trött. Jag sa att det självlart inte var något problem. Men Cornelia väckte mig vid halv två och sa att Mädchen hade gnällt i tio minuter, jag hade inte vaknat, men hon hade gjort det fast hon låg ute i vardagsrummet.
Hon fick Mädchen att lugna sig och så gick hon ut. Men Mädchen vaknade en kvart senare igen och då lyft jag upp henne i vår säng. Men hon sov i princip ingenting mellan två och sex, utan bara bökade runt, spottade ut nappen, gnällde och hade sig.
Halv sex blev det ännu värre och tio i sex var det ingen idé. Jag var fruktansvärt trött, irriterad över sömnbristen och inte det minsta sugen på att gå upp.
Vi gick upp, jag sa åt Cornelia att hon kunde flytta in i sovrummet och så var jag och Mädchen uppe före solen, denna morgon också.
Vid åtta väckte jag Cornelia för att bli avlöst, sen gick jag in i sovrummet och försökte sova lite. Men det gick inte särskilt bra, jag somnade efter en 30 minuter, och sov kanske en kvart innan jag vaknade av att Cornelia var inne och tog på sig kläder.
Hon meddelade mig att hon och Mädchen skulle åka till Kista så att Mädchen fick leka av sig och så att jag kunde få lite avlastning, sova mer, vila, kolla på en film eller något. Cornelia menade att jag bheövde det, eftersom hon hört hur irriterad jag var på morgonen.
Jag hade dåligt samvete över att jag hade tappat humöret hela dagen. Jag vill vara en mönsterpappa, den bästa i världen, men som Cornelia påpekade, jag är inte det om jag inte sover något eller får vila och är trött hela tiden.
Jag kollade på en film, sorterade tvätt och lyssnade igenom lite av fynden från lördagens skivmässa. Sedan så tvättade jag, diskade, plockade lite lägenheten. Även om det inte är så kul så är det rätt avkopplande och det var lugnt hemma. Men jag började ganska snart sakna båda tjejerna och längtade efter att de skulle komma hem.
De kom hem strax efter tre, med en fantastisk nyhet. Mädchen har blivit förkyld. Hurra! Visst hade hon nyst lite de senaste dagarna, men det brukar hon göra, jag hade inte reagerat på att det var mer än vanligt. Men hon hade nyst ganska mycket när de varit ute och när hon kom hem och satt och lekte på golvet började snoret att rinna.
Vem fan har smittat henne? Det var så grymt synd om henne och jobbigt för oss alla tre förra gången hon var sjuk, vi har liksom försökt hålla alla sjuka människor borta från henne och sagt åt folk att de inte får komma på besök om de är sjuka och vi har inte heller åkt hem till någon som skulle kunna smitta. Men lik förbannat är hon nu förkyld.
Cornelia stack på medlemsmöte strax efter sex. Då hade jag precis badat Mädchen efter att en geggig middag bestående av tofu, pasta, squash och krossade tomater intagits.
Mädchen var jättetrött, igen, snorig som fan och gnällig. Jag försökte hålla hennes humör uppe, men det var svårt. Vid tjugo över sex gjorde jag välling inför sänggående, hon höll på att somna medan hon åt. Sedan gick vi in i sovrummet, jag hade henne i knät och läste saga för henne. Inte särskilt uppskattat, vid tjugo i sju lade jag ner henne i spjälsängen och satte mig bredvid, men hon vände sig bort från mig och verkade somna på en gång. Så jag släckte ner, gick ut ur sovrummet och satte mig i vardagsrummet. Men hon var uppenbarligen inte redo för att somna utan min närvaro. Jag var inne med tio minuters mellanrum och stoppade i nappen som hon hostat ut, lade ner henne efter att hon satt sig upp och letat efter nappen, bullade henne med kuddar så hon skulle kunna andas lättare, gav henne koksaltlösning. Det var en jäkla skitkväll för henne igår.
Natten fick jag spendera i soffan medan Cornelia sov med Mädchen i sovrummet, ikväll byter vi så jag tar sovrummet och Mädchen medan Cornelia sover i soffan. Om den här förkylningen blir lika illa som den förra, då har vi en-en och en halv veckas sömnbrist, snor, hostningar, gnäll och rutinförstörande dagar och nätter framför oss.

Måndag / Tisdag

I måndags var vi nere på centrum och Cornelia gick runt och lämnade arbetsansökningar till lite butiker. Hennes mattekurs är ju snart avklarad och därefter behöver hon jobba så vi kan äta mat och köpa blöjor varje månad.
Vi bägge var helt slutkörda verkligen, jag kände det som om allt jag gjorde gick i slow motion, så jävla seg. Det blev lite bättre efter att ha fått lunch i mig, men jag fortfarande skitseg.
Mädchen har börjat "prata" på ett helt annat sätt nu, det är inte bara vokalljud utan hon säger "ubaubaba" och "umaumama", igår (tisdag) så kortade hon ner det till ubauba, ska man anta att det är mamma och pappa eller är det fortfarande bara test och nonsens?
Jag stack iväg och repade mellan fem och åtta, det börjar verkligen ta sig och snart kanske vi kan försöka göra vettiga inspelningar av det vi har åstadkommit hittills.

Igår så åkte vi in till söder. Vi åt veganpizza på Café Tevere. Det var faktiskt över förväntan. Surt bara att det endast finns en veganpizzeria och att pizzorna kostar 100 kronor styck. Därefter svängde vi förbi Goodstore och köpte lite sojaprotein, sedan ner till Sivletto, där man kan komma in med barnvagn genom garageingången, om man ber snällt. Deras spiraltrappa är helt sinnessjukt smal.
Efter det begav vi oss till Götgatsbacken och sen åkte vi hemåt.
Mädchen hade sovit två korta omgångar på hela dagen, så hon var jättetrött och grinig.
Cornelia stack till träningen vid tjugo i sex, jag gav Mädchen ett bad, gjorde välling och tänkte läsa saga för henne i en halvtimme eller så, sysselsätta henne på ett lugnt sätt innan sänggående, men hon var inte intresserad.
Jag hade henne i knät framför datorn och tänkte kolla om det kommit några nya avsnitt av någon av serierna vi följer, men Mädchen försökte klättra ner i spjälsängen hela tiden. Så jag lade ner henne, 18.30 somnade hon, vilket inte är särskilt bra.
Jag donade och fixade lite i lägenheten, diskade och kolla upp recept inför middagen.
Vid sju ställde jag mig och började göra deg till dumplings, sen gjorde jag fyllning.
Jag gjorde skitmycket. Jag gjorde deg för 4 portioner, jag hade tänkt frysa in, men det blev fyllning för 6 portioner eller så, jag höll på i två timmar med middagen innan jag gav upp, slängde ut resten av degen (det är bara mjöl och vatten) och lade resten av fyllningen i kylen.
Cornelia kom hem vid tio i tio, vi åt och sen gick vi och lade oss.

Idag är det inte mycker mer spännande saker som händer än tvättid och att Cornelia åker iväg på medlemsmöte vid femtiden.

Fredag / Lördag / Söndag

Jag hade egentligen velat städa hela lägenheten i fredags. Men det blev inte riktigt så. Istället gick vi till Ica Maxi nere i Solna Business Park och storhandlade, vi hade ingen bil och orkade inte direkt åka kommunalt till City Gross för att göra en jätteräd och Ica Maxi duger rätt bra prismässigt, betydligt bättre än Kvantum här i centrum.
Vi svängde förbi lägenheten på vägen hem och lassade in alla varor och gick sedan ner på centrum för att köpa sådant vi kom på att vi missat och gå på systemet.
Men vi glömde ta med oss hyrfilmen, så vi struntar i systemet eftersom alla tre är trötta och hungriga, så jag säger att jag går ner senare på eftermiddagen innan jag ska åka och repa och fixar det.
Hemma gör vi lunch och sen tar vi oss en familjetupplur. När vi vaknar en timme senare får jag ett sms där det står att repet är inställt, så jag känner mig väldigt sugen på att gå och lägga mig igen, men i och med att Mädchen var vaken så var inte det något som skulle kunna göras.
Jag går ner på centrum, lämnar tillbaka filmen, hyr en annan och svänger förbi systemet och köper två öl till mig och en liten flaska rött till Cornelia.
Det blev en soffkväll.
Men det gjorde inget för jag hade stora planer inför lördagen.

I lördags var det skivmässa i Solna Hallen, äntligen!
Jag kunde inte gå förra våren på grund av bristande ekonomi, kunde inte gå i höstas för jag hade precis kommit hem från turnén med mitt gamla band och då behövde vi hålla i de pengarna vi hade och sen i våras, i år, var vi på dop i Uppsala på skivmässedagen. Så nu, äntligen fick jag gå på skivmässan igen. Även om jag betalar själv och inte får något gratis så är den bättre än julafton och födelsedag. Atmosfären, fynden, känslan och sen att få komma hem och pilla med alla nya skivor, det är helt fantastiskt.
Jag var där mellan 10-16 sen begav jag mig hemåt och spenderade lite kvalitetstid med min dotter innan farmor kom för att hämta upp henne.
Cornelias rollerderbygäng var inbjudna till kägelbanans klubb Hootchy Kootchy för att åka runt och styla, så vi skaffade barnvakt så att även jag skulle kunna gå. Det är inte ofta vi båda är ute tillsammans.
Mädchen blev upphämtad klockan fem, Cornelia stack vid tjugo över och jag höll på att bokföra mina nya köp och lyssna igenom några utvalda.
Jag diskade, lagade mat, mös med nyinköpen, rakade mig och sen tog jag en dusch och stack hemifrån vid tio i nio.
Det var väl lite sådär direkt när jag kom dit, det var itne särskilt mycket folk, jag kände ingen förutom Cornelia och hon umgicks med mig för att jag inte hade någon att prata med trots att hon egentligen skulle åka runt och umgås med de andra derbytjejerna. Men sen kom en kompis till mig, så då blev det genast lite lättare.
Det blev en riktigt bra kväll, lite uppvisningar, lite burlesque-dans, massa freaks och roligt klädda människor. När jag och Cornelia var ute på dansgolvet kommer det fram en tjej till mig och säger typ "ursäkta jag ska bara..." och så rycker hon mig i mustaschen! Vad fan?
Okej att hon tror att det kanske är en lösmustasch, men hon kan väl fråga istället för att komma bort och dra i den?
Jävla lirare.
Cornelias rygg och ben började be om hemgång och jag var onykter, så jag skulle inte heller lida av att röra mig, så vi knatade ner mot tunnelbanan. Missade precis tåget från centralen, så vi åkta mot hjulsta, hoppade i huvudsta och sen gick jag och Cornelia åkte rullskridskor. Vi svängde förbi Max och köpte varsin veggieburgare och sen hem.

I söndags vaknade vi vid halv elva, Mädchen blev hemkörd till tolv och vid ett-tiden så lämnade vi hemmet och begav oss mot Bromma Blocks.
Vi mötte upp mormor och fick en oss en tur upp på kontoret och se var hon jobbade.
Sen promenerade jag, Cornelia och Mädchen runt ett tag, innan vi mötte upp mormor igen, som bjöd på sushi.
Efter lunchen promernade vi runt ännu mer och vid fem-tiden begav vi oss tillbaka mot Solna, svängde förbi Ica och köpte kattsand och sen begav vi oss hemåt.
Vi degade hemma resten av kvällen.
En rolig sak som hände under lördagen, innan farmor kom och hämtade Mädchen var att jag fick en puss av min dotter. Hon kan pussas, ibland, när hon vill. Men det är ju inte direkt slutna läppar utan det är med öppen munnen och tungan halvvägs ute, så en lite slemmig puss blir det, men det är ett bra första steg.
Mysigare än så kan det inte bli.

Tisdag/Onsdag/Torsdag

I tisdags åkte jag hemifrån vid elva, mot Kista Galleria. Jag och Mädchen skulle möta farfar klockan tolv. Hon hade vägrat att somna hemma, så jag tyckte det var bättre att åka iväg tidigare så hon var hyfsat utvilad tills vi skulle träffa farfar.
Det gick vägen, jag fick promenera ute runt gallerian en stund innan hon slog igen.
Vid tolv mötte jag och min far vid Food Courten, vi insåg bägge att om vi ska träffas där igen så gör vi det antingen klockan elva eller klockan ett, så vi slipper lunchrusningen.
Av alla restauranger som finns där med all världens mat så slutade det med att vi käkade på Burger King, för att det var minst kö och vi hittade sittplatser.
Mädchen hade vaknat och jag försökte mata henne medan farfar åt sin lunch. Det gick inte så bra, men hon hade käkat en redig portion gröt strax runt tiotiden, så hon var väl inte så hungrig helt enkelt.
Efter maten gick vi upp till Kids Courten och Mädchen lekte i en halvtimme innan farfar behövde röra sig tillbaka till jobbet. Hon var trött så jag tänkte att det var lika bra att vi åkte hem vi också.
Hemma så lekte hon ett tag till, och sen blev hon helt plötsligt hysterisk, då hade hon inte ätit på 4 timmar och var jättetrött. Så v gjorde lite välling, det var ingen idé att trixa med mat, sedan tänkte vi att vi skulle ta en liten familjetupplur. Det slutade med att vi sov två och en halv timme allihop.
När vi vaknat så hann vi inte göra någon middag innan Cornelia skulle iväg på Rollerderbyn, så jag fixade en macka åt henne att ta med på tåget och tog en själv för att stå mig tills hon kom hem igen.
Det var ingen lätt match att natta Mädchen, men hon hade ju inte blivit nattad på 4 dagar, utan fått somna i vagnen eller blivit nattad i knät eftersom vi inte har varit hemma de senaste kvällarna.

I onsdags så ville jag ta mig förbi St Eriksplan för det är en skivbutik som har utförsäljning, sen tänkte jag gå vidare till Fridhemsplan och köpa tofu på Thai Supermarketen där.
Vi gick strax efter lunch, Cornelia på rullgrillor och jag promenerade med barnvagnen.
Efter att ha botaniserat bland skivorna hittade jag fyra som jag ville ha, det mesta av värde var redan urplockat, men han har ju haft utförsäljning i två-tre veckor redan. Medan jag hade kollat skivor hade Cornelia gått vidare till Fridhemsplan och Daglivs för att kolla barnmatsutbudet. Vi möttes där och gick tillsammans bort och köpte tofu, sen åkte vi hemåt för att Cornelia skulle kunna duscha och göra sig i ordning innan vi skulle till invigningen av Bromma Blocks, det nya handelscentret vid Bromma flygplats, som Cornelias mamma har basat över.
Vi fick först gå till projektkontoret där vi blev bjudna på buffé, vin och öl. Mädchen var lycklig, men blev lite uttråkad, så jag hittade en tomt rum med heltäckningsmatta där vi kröp runt ett tag.
Vid kvart över sex gick vi ner till hangar tre för invigningen. Stället var helt enormt, de hade fått det jättefint och det fanns alkohol/matstationer här och där. Cornelia stack vid halv åtta för att åka vidare till teori, filmvisning och öldrickande med derbygänget och jag stannade en stund till. Vid åtta bestämde jag mig för att det var dags att fundera på att röra sig hemåt. Jag struntade i att ta bussen och promenerade hem istället. Det tog 40 minuter, men var en ganska trevlig promenad.

I onsdags var Mädchen med om sin allra första rejäla skada också.
Hon kröp runt med en leksak i handen och röde sig mot köket, där jag stod och diskade. Det ska egentligen sitta en dörr mellan köket och vardagsrummet, som vi har tagit bort, men gångjärnen sitter kvar. Så Mädchen hade leksaken i handen, lutade sig mot dörrkarmen och försökte ställa sig upp, men leksaken gled mot listen och hon föll framåt och slog ansiktet i gångjärnet. Jävlar vad ledsen hon blev och vad ont hon måste ha fått, jag vet inte hur lång tid det tog att lugna ner henne, men det kändes som en evighet och hon sträckte armarna mot oss i omgångar, så vi turades om att hålla om henne och prata lugnt.

Igår bestämde sig Mädchen för att hon ille gå upp 4.47, jag var måttligt road över det ska jag säga. Vid halv åtta väckte jag Cornelia för att bli avbytt, och lyckades sova 45 minuter. Sedan så var vi nere på centrum, sprang bara till tvättstugan med jämna mellanrum för att tömma/fylla maskiner.
Igår kväll var jag på konsert och ikväll ska jag repa. Imorgon är det en av de bästa dagarna på året, skivmässa i Solna Hallen. Sedan ska Cornelia och derbytjejerna närvara vid något klubbevent på Mosebacke, så jag ska väl försöka hitta någon att gå dit med, annars får jag glida runt själv med en öl i handen och hoppas att min kära hustru rullar förbi och pussar på mig med jämna mellanrum.

Söndag / Måndag

I söndags så gick vi och röstade vid tio, Cornelia gick mot träningen och jag och Mädchen svängde förbi Ica innan vi skulle till tunnelbanan.
Cornelia ringde och sa att träningen hade blivit flyttad till eftermiddagen, så hon var på väg tillbaka mot centrum för att möta upp oss.
Jag sprang upp en snabbis med varorna och Cornelias grillor och skydd sen begav vi oss mot Råcksta.
Mädchen somnade i Vällingby centrum och sov nog en 40 minuter i alla fall.
Efter att vi intagit en lunch hos värdparet Andersson/Sunesson så gick jag och herr Andersson in i hans arbetsrum och började läsa igenom vad den andre hade skrivit sedan sist, kom med lite kritik och frågor, vi diskuterade igenom upplägg, tidsaspekter och planerade den kommande tidens författande.
På eftermiddagen kom det mer gäster och jag och Dick avbröt vårt möte strax efter fem, då det böjade bli dags att handla inför middagen och börja styra upp inför valvakan.
Cornelia och hennes vänner tog Mädchen i vagnen och gick iväg för att handla till maten, vi andra tog en cigarett och sen kopplades hunden och vi gick ut, mötte upp tjejerna och jag tog över vagnen och Mädchen fick fortsätta att sova medan jag promenerade med henne.
Middagen förbereddes, risotto med färsk broccoli, sparris, champinjoner och halloumi. Det var gott, men otroligt mäktigt och jag och Cornelia brukar inte äta så mäktig mat. Klart vi kan klämma i oss både pommes, pizza (hon i alla fall, eftersom att vi inte har några veganpizzerior i närheten) och falafel, men det här var mäktigt på ett helt annat sätt.
Efter maten och en stunds tv-tittande behövde Mädchen somna, vilket hon vägrade göra i lägenheten och hunden behövde tas på ytterligare en promenad, så jag och Dick gick ut. Mädchen somnade ganska omgående och fortsatte sedan att sova under kvällen, om än lite oroligt.

Vad ska man säga om valresultatet?
Uppenbarligen kan man nu sälla sig till andra länder i Europa där främlingsfientliga partier lyckas ta sig in i riksdagen.
Hurra! Nu kan vi vara än mer stolta över att vara svenskar!
Fy fan vad vi är bra! Rasistpack i riksdagen!
Att Alliansen får sitta fyra år till, dock utan majoritetsregering var kanske inte heller ett särskilt önskvärt resultat. Och deras argument håller inte, oavsett vad ni säger.
Det ska löna sig att jobba. Klart som fan det ska löna sig att jobba, men man ska inte behöva gå under som människa för att man tillfälligt eller permanent inte kan jobba.
Skattesänkningar leder till minskad statsbudget och då även minskat stöd till statliga och kommunala instanser, självklart kommer ju inte politikerlönerna att minska till fördel för att kunna servera riktig mat i en skola.
Sen är det ju självklart att genom att sälja ut hela Sverige så tjänar ju staten pengar igen, så staten blir väl inte särskilt orolig.
Det är ingen idé att sitta och argumentera nu, det är redan för sent.
Vi får väl se hur klassklyftorna ökar, hur låginkomsttagarna får allt sämre förutsättningar och hur människorna i Djursholm och på Lidingö kan glassa vidare.

Igår så var både mitt och Cornelias humör helt åt helvete, och vi var trötta, kände oss bakis fast jag drack en 4,2:a och Cornelia ett halvt glas vin kvällen innan. Vi skämdes över det finns så många människor i det här landet som röstade på SD. Fy fan vilka okunniga, småsinta, trångsynta, bonnläppsrasistiska små as det finns i det här landet. Tyvärr så är det ju inte lönt att flytta till ett annat land, eftersom det finns främlingsfientliga och nationalistiska partier i alla länder.

Vi hade saker att uträtta, så trots världens värdelöshet denna dag så åkte vi först till Västerorts djursjukhus och köpte kattmat, sen tog vi buss till Kista, lät Mädchen leka av sig i kids courten, åt lunch, kollade i affärer, gick till Kista Grossisten och köpte sådan mat som kostar skjortan eller inte finns på Ica här i Solna.
Därefter hemåt, jag sprang upp med varor och kattsand, hämtade rabattkupongen på blöjor och sen gick vi på Ica.
Hemma fick Mädchen i sig mat, ett bad och sen satte vi på henne pyjamasen. Vi skulle på bostadsrättsföreningsmöte vid halv sju och ville gå båda två, så Mädchen fick snällt följa med.
Kvart i sex gick vi ner på centrum, jag var skittrött, Mädchen var skittrött och Cornelia också, så hemma kändes det som om vi skulle somna hela bunten.
Vi kollade vinterskor och vinterjackor.

Mötet var väldigt givande eller vad man ska säga, vi fick ett pris på vår lägenhet och information kring tidsaspekt och planering. Så nu ska vi väl egentligen bara kryssa för att vi är intresserade och skicka iväg papperet.
Så vi kanske bli bostadsägare till årsskiftet.

Lördag

Hela familjen lämnade hemmet för att åka till Hässelby där Cornelia och hennes far skulle sätta sig ner och räkna matte.
Mädchen hade inte ätit mycket till frukost, så hon var förmodligen lite för hungrig för att somna i vagnen under resan.
Efter att ha anlänt till Hässelby och gett henne lite lunch och hon fått leka av sig en stund så nattade jag henne i vagnen. Där sov hon i nästan 40 minuter, efter att hon vaknat åkte jag, Mädchen och svärmor och handlade.
När vi kom tillbaka var Cornelia och svärfar klara, så vi åt lunch och hade det trevligt innan vi skulle bege oss till nästa ställe.

Strax före fyra blev vi skjutsade av svärmor till min mor i Jakobsberg där vi skulle fira min styvbrorsa, som fyllt 20.
Mädchen somnade i bilen och när vi kom fram lyckades vi stjälpa över henne i vagnen och få henne att fortsätta sova där, hon sov lite över en timme innan hon vaknade och då på vad som verkade vara ganska fel sida.
Hon var grinig och gnällig mest hela kvällen. Inte gick det att få henne att koppla av och somna sedan vid sjutiden heller.
Vi pendlade mellan att ha henne i knät, sitta i gungstolen, låta henne leka på golvet, ta upp henne i barnstolen, men inget fungerade.
Slutligen så tog jag henne i famnen och lade hennes snuttefilt upp över huvudet och lutade mig tillbaka i en stol, och då somnade hon. Men när jag sedan skulle lägga ner henne i vagnen så krokade hon i med benen i bygeln över fotdelen på vagnen och hon vaknade och krävde en del tid för att somna om.
Vi rullade in vagnen så den stod i hallen strax utanför vardagsrummet där vi satt och pratade. Hon sov bra i två timmar, innan min styvfar skulle göra en imitation av en komisk situation i en TV-serie och skriker rakt ut, så högt han kan.
Då vaknade Mädchen, sen var resten av kvällen ett helvete. Till råga på allt så påbörjades en politisk diskussion strax efter att Mädchen fått välling och oroligt somnat om, vilket ledde till många upprörda och högljudda röster och skarpa tonlägen.

Vid halv tolv började vi packa ihop oss, Mädchen gick inte att lugna ner och få att somna om och jag var trött och ville åka hem. Men Mädchen kom inte till ro då heller, trots en vagn i rörelse. När Cornelia tog upp henne efter att vi rullat 10 meter så kräktes hon, vilket kunde förklara hennes ovilja att ligga i vagnen eller möjlighet att komma till ro. Efter spyan så trodde vi att vi kunde lägga ner henne igen, men det gick inte. Det slutade med att vi fick krångla på henne ytterkläder (hon hade haft filtar och täcken på sig och kring sig i vagnen och var varm, så oroa er inte för att vi låter ungen frysa) och jag fick ta henne i babybjörnen ner till stationen. När vi har en 2 minuters promenadväg kvar hör vi signalen på perrongen och ser tåget rulla in. Hurra!
Vi går perrongen fram och tillbaka i en halvtimme i väntan på nästa tåg och kommer hem strax efter ett, trötta.

Lillfröken bestämde sig för att det var uppstigning 5.54 i morse och idag blir en lång dag det också.
Jag ska väcka Cornelia om en halvtimme, vid åtta. Sedan ska vi göra oss i ordning och gå och rösta vid tio, därefter ska Cornelia träna och jag och Mädchen ska åka i förväg till Råcksta hem till min författarkollega och hans sambo, där jag och han först ha ett lite möte, gå igenom färdigt material, diskutera uppllägg och om vi har tur, kanske även vara lite produktiva.
Sedan blir det valvaka på kvällen och korsade fingrar för att vi stoppar privatiseringen av vård och utbildning, eller kanske snarare reserveringen av bra vård och utbildning för de rika, och inte heller låter rasistpacket få in en fot i riksdagen.

Onsdag/Torsdag

I onsdags åkte Cornelia och Mädchen till Kista Galleria för en mammaforumträff. Skansen blev inställt med tanke på vädret.
Jag passade på att tvätta, städa sovrummet, badrummet och hallen. Längre hann jag inte innan de kom hem igen.

Igår hade jag och Mädchen en heldag inne i stan. Jag begav mig till centralen vid halv tolv för att bli bjuden på lunch av en vän. Vi åt inne på teaterbaren i Kulturhuset och Mädchen var på ett strålande humör. Trots mycket folk och hög volym så åt hon faktiskt mat, med god aptit.
Efter att ha stoppat i sig all mat jag hade med mig så verkade hon vilja stoppa i sig ännu mer, så jag gav henne ett smrögåsrån.
När jag och vännen hade ätit upp begav vi oss ut, han skulle tillbaka till jobbet och jag gick bort till pubhuset för att möta en skivbolagskund som skulle köpa lite saker av mig.
På vägen dit försökte jag få växla lite pengar. Inne i en tobaksaffär var det en gammal tant som tittade ner i vagnen och sa "gud så go' han är!". Ja, har barnet blå jacka och randig mössa så måste det vara en kille!
Efter mötet med kunden begav vi oss tillbaka till Kulturhuset. Mädchen hade uppenbarligen spring i benen, för hon ville inte sitta i vagnen.
Vi åkte upp till fjärde våningen för att kolla in deras "rum för barn" som det så fint heter.
Det var ju inte i närheten av kids courten i Kista, men det funkade. Det var ett rum, med en lite upphöjning i bortre änden, soffor, och leksaksporslin, en gunga och parkettgolv.
Mädchen var överförtjust i att det låg böcker på golvet, men jag tog ifrån henne dem hela tiden. Böcker är inte leksaker, och det är väl lika bra att göra det klart från början. Hon kröp runt lite försiktigt, visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen. Det var mycket barn och många föräldrar och ganska trångt. Jag tog upp henne och hämtade en av hennes leksaker från vagnen, men då blev de andra barnen som flugor kring hästskit runt den där leksaken. Alla flockades för att ta den och leka med, så jag tog bort den igen. Mädchen kröp runt och jag följde efter.
Vid tvåtiden kom min gode vän Fredrik, och vi satt och pratade med Mädchen frossade i litteratur, fast på fel sätt.

Andra föräldrar kom och gick. Mädchen kröp runt och tog böcker till höger och vänster, jag sa ifrån när hon tog en bok från något annat barn. Men det tyckte uppenbarligen inte de andra föräldrarna att jag skulle göra. "Det gör inget", "det är ingen fara" sa de. Men hur ska man då lära barnet att man inte ska ta det som inte är ens eget? Det är väl lika bra att markera att man inte tar nappen ur munnen på ett annat barn, eller tar en leksak ifrån det?
När Mädchen hade varit lite väl framåt och på en mamma och hennes dotter och alldeles för sugen på att ta boken från dem, trots mina tillsägelser, så tog jag upp henne. Då blev hon helt hysterisk. Jag förstod på gråten att det var dags för mat och sömn. Så vi packade ihop oss, åkte ner två våningar och jag och Fredrik drack kaffe medan Mädchen stoppade i sig en flaska välling, sen somnade hon.

Jag och Fredrik gick runt området runt Sergels torg. Sverigedemokraterna skulle ha torgmöte mellan 15-17, men det hade samlats hundratals människor där som skulle ha vuvuzelakonsert, så det var snutar överallt.
Jag och Fredrik satte oss på Coffee by George eller vad det nu heter ovanför rulltrapporna ner mot plattan.
Vi satt och gubbade oss i snålblåsten medan Mädchen sov.
Vid fyra kände vi att det fick vara nog, så vi åkte hemåt.

En riktigt trevlig dag.
Idag ska jag och Mädchen till Liljeholmen för att äta lunch med faster Sara, så tror jag att jag ska repa på eftermiddagen. Om frugan tillåter förstås, annars blir det kvällsrep.

Måndag/Tisdag

Ja, vi var på 8-månaderskoll på måndagen.
Klockan tio skulle vi vara där, enligt vår almanacka och lappen från sjuksköterskan på BVC. Kvart över tio kommer sköterskan och så säger hon lite spydigt att vi skulle vara där klockan nio egentligen, när vi säger att hon sa tio till oss och att det står tio på lappen vi fick från henne säger hon bara "jaja, det står nio i min kalender, men så blir det ju ibland". Jag tycker att hon är bra, men det här är inte första gången hon ger oss en tid och skriver upp en annan själv, och sen verkar skylla på oss för att det blir fel.
Hur som helst, lilldamen väger nu 8190 gram och var 67,7 centimeter lång. Hennes viktkurva går jämnt och fint, hon hade dock planat ut lite på längden. Men det där lär väl ordna sig, men hon har ju inte särskilt långa föräldrar.
Efter besöket promenerade vi runt på centrum ett tag innan vi gick hem. Både jag och Cornelia behöver köpa vinterjackor och vinterskor. Jag vill ha en rock, vilket verkar omöjligt att hitta för under 1500 spänn. Jag vill även ha ett schyssta kängor till vintern, men det verkar omöjligt att hitta några i skinnimitation som faktiskt är snygga.
Anledningen till att jag vill ha imitation är att sedan jag blev vegetarian har jag börjat göra mig av med skinnprodukter. Bytte ut läderskärpet mot canvas eller vad det heter, slängde min plånbok och köpte en i nylon på H&M's barnavdelning, har inte köpt gympadojor i annat än tyg. Men vinterskor verkar vara bli ett problem.

Igår så gick jag och Mädchen en promenad på morgonen så att Cornelia skulle hinna plugga lite innan vi gick till föräldragruppen efter lunch.
Vi var ute i 70 minuter och hon sov faktiskt 50 av dem. Det var välbehövligt, för jäklar vad aktiv hon var under föräldragruppen. Och vilka intryck hon måste ha fått.
Det står stolar/bänkar runt stora madrasser på golvet där barnen får krypa runt medan de vuxna pratar. Mädchen arbetade sig över hela madrassen, ständigt i centrum, försökte ta leksaker från de andra barnen, vilket vi avbröt genom att säga "ajaj" konstant, hon blev knuffad, petad på och andra snodde saker från henne. Så det var en väldig interaktion.
Förra träffen, i Juni tror jag det var, så var Mädchen i toppskiktet utvecklingsmässigt, men igår så hade många kommit ikapp. I princip alla kröp, kunde sitta och interagerade med varandra på ett eller annat sätt.
Hon blev nog rätt utmattad av den sessionen. Vi gick långsamt genom centrum och tittade i lite butiker på vägen tillbaka, så att hon skulle somna. Vilket hon gjorde, men ingen av oss hade orken att vara ute och gå runt för att hon skulle fortsätta att sova (jag hade redan varit ute på en långpromenad, och Cornelia börjar bli sjuk igen). Hon sov i vagnen hemma i 30 minuter eller så. Sen började en helvetes eftermiddag.
Vid tjugo över tre-halv fyra började det röra sig i vagnen, jag hörde lite stånk, så jag gick bort till den, lyfte på täcket som hängde för och tänkte försökte stoppa i nappen. Men då blev Mädchen helt hysteriskt ledsen, jag vet inte om hon blev skrämd av att jag kom, om hon hade en mardröm eller något för hon blev jätteledsen och grät helt hysteriskt. Efter att vi turats om att hålla henne och krama henne så ordnade det sig ganska bra. Men hon var fortfarande kinkig och gnällig och trött. Man fick inte sätta ner henne, hon ville inte vara uppe i knät heller. Cornelia började göra middag eftersom att hon skulle iväg på rollerderbyträning, så jag satte Mädchen i barnstolen och gav henne lite mat. Det funkade rätt bra med sojafärssås denna dag.
Efter att hon fått lite mat i sig så förbättrades humöret lite till, men det var fortfarande inte bra. Efter att vi turats om att ha henne i knät medan vi åt middag satte jag henne i barnstolen igen för att kunna diska.
Men där satt hon och gnällde i 20 minuter medan jag diskade. Cornelia gick tjugo över fem, jag diskade tio minuter till. Men Mädchen var helt omöjlig, ingenting var bra. Hon kröp runt och gnällde och grät, hon satt i mitt knä och krånglade runt och gnällde och grät. Kvart i sex satte jag henne i gåstolen, gav henne några smörgåsrån att äta på och då blev hon tyst och nöjd, i fem minuter, sen börjades det igen. Jag kände att det skulle vara omöjligt att hålla henne på bättre humör eller överhuvudtaget vaken ytterligare en timme, så jag bytte en blöja, satte på henne pyjamasen och sen gjorde jag välling. Hon drog i sig hela flaskan på vad som verkade vara nolltid. Det var väl inte omöjligt att hon var svinhungrig eftersom hon inte fått någon välling sedan klockan två, men jag tycker att sojafärssåsen borde ha dämpat den värsta hungern. Efter välling så gick vi in i sovrummet, hon låg i mitt knä och så läste jag saga för henne. Tjugo i sju lade jag henne i sängen och hon rullade över på sidan och somnade efter bara någon minut.

Idag så var det uppstigning 5.34, hon var på bra humör i en timme, sen var hon dåligt humör i en timme. Jag lyckades äntligen få henne att somna 7.33, 7.39 spottade hon ut nappen och försökte lägga sig på mage, sen höll vi på och kämpade i ett par minuter innan hon slutligen kom till ro. 8.07 spottade hon ut nappen igen och började röra sig. Så jag lade mig bredvid henne och skakade rumpan i tio minuter innan det slutligen var lönlöst.

Ska det vara såhär? Jag kan förstå att hon inte vill lägga sig, eftersom hon håller på och pillar med så mycket saker, men att vara vaken och bara gnälla och grina hela tiden, är det värt det? Sova 30-40 minuter vakna och sen vara gnällig igen. Ingen av oss tycker att det är särskilt kul.

Helgen v. 36

Fredagen var en kombinerad familjedag och utedag/kväll för mig.
Cornelia skickade in sina matteuppgifter strax före lunch, jag lånade svärmors bil för eftermiddagens/kvällens bravader och sedan spenderade vi en tid nere på centrum. Gick runt och tittade i butiker, och hade det trevligt.
Halv tre åkte jag mot Huddinge för att fylla bilen med sådant som skulle från replokalen där till den nya i Liljeholmen.
Efter att jag och min bandkollega slängt ut skräp, flyttat in våra saker och fått någorlunda ordning åkte vi tillbaka till Solna för att äta middag.
Mädchen var lite skeptisk till herr Kato i början, men tinade när han började leka och göra gester och ljud.
Jag svängde ihop en Palak Paneer, the tofu edition, eftersom jag hade glömt köpa paneer i torsdags när jag och Mädchen var i Kista.
Efter en nätt matkoma, några öl och ett par cigg på balkongen så begav vi oss tillbaka mot Liljeholmen för att repa.

Något helt stört utspelade sig när vi hoppade av i Liljeholmen. Framför oss i rulltrappan står två väktare, nere på perrongen är det en invandrarkille som håller upp dörrarna till tunnelbanan för att hälsa på några kompisar. Respektlöst? Ja, förvisso. Men väktarnas reaktion var rent ut sagt motbjudande, nu är inte det här exakt ordagrant förrän sista kommentaren:
- Det där är ju schysst, hålla upp hela tunnelbanan bara för att hälsa på polarna.
- Äh, du vet ju hur de är. Ingen respekt för något.
- Nej, jag vet.
- Nej, de måste ju hälsa på hela stammen.

Fy fan vilka vidriga as.

Vi ställer i ordning ännu mer i replokalen när vi är framme och repar till kvart i elva. Därefter går vi ut dricker ännu mer öl.
Jag är hemma kvart i fyra.

Mädchen vaknade 5.33 på lördagmorgonen, jag ville ta livet av mig. Tack och lov tog Cornelia morgonpasset och lät mig sova till halv nio, sen byttes vi av och Cornelia fick sova till halv elva.
Vi gör oss i ordning och beger oss till Skytteholmsparken, det är Solnadagen. Vi står en stund och tittar på Dogge Doggelitos dåliga hiphop och sen knatar vi runt bland tälten. Det finns inget direkt av intresse för oss, och Mädchen är för liten för att uppskatta ansiktsmålning eller att att måla tavlor.
Vi går tillbaka till Solna torg och tittar en stud på politikerdebatten som sker där. Men det framgår ganska tydligt att det är samma skit som alltid. Vi får inga direkta uppvaknanden. Däremot så ser man ju ganska stor professionell skillnad mellan kommunalpolitiker och rikspolitiker.
Vi åker till Hässelby och hämtar svärmor och åker tillbaka till Solna där vi hoppar ur och svärmor tar bilen till jobbet.
Sedan så degar vi hemma en stund innan Cornelia börjar göra sig i ordning för sin utekväll.
Medan Cornelia är borta så sitter jag hemma och kollar på politikerutfrågningar på SVTplay innan jag somnar vid tolv.

Igår så tyckte Mädchen att 4.30 var en bra tid att börja stöka. Jag tog upp henne i sängen och försökte få henne att somna om, men det var ganska lönlöst. Hon somnade till, men vaknade tio-femton minuter senare igen. 5.30 gav jag upp och gick upp med henne. Cornelia hade kommit hem strax före fyra, jag lät henne sova till kvart över nio innan jag väckte henne eftersom hon hade rollerderbyträning vid elva.
Efter att Cornelia begett sig iväg så gick jag och Mädchen ner på centrum, sedan så gick även vi bort till Solnahallen och kollade på Rollerderby.
Efter att ha stoppat i oss lunch hemma efteråt så sov vi hela familjen en timme i soffan.

Idag så föreslog Mädchen uppstigning vid 5.20, något som inte gick att diskutera uppenbarligen, för hon vann den diskussion.
Idag ska vi på åttamånaderskoll på BVC, mätning, vägning och läkarbesök. Spännande att se hur hon ligger till nu. I övrigt så är det en ganska fullspäckad vecka.
Imorgon är det föräldragrupp, på onsdag ska Cornelia på mammaforumträff på Skansen, på torsdag ska jag och Mädchen äta lunch med kompis, sedan ska vi till Kulturhuset och träffa en annan kompis, och en är det redan fredag igen.

Kista Gallerias antiklimax

Mädchen tvingade upp sin käre far 5.40 igår. Efter en stor mängd kaffe blev det människa av honom och efter att lillfröken sovit en stund så väckte vi Cornelia. Hon ringde till sin far som lovade att komma och hjälpa henne med matten senare på eftermiddagen. Klockan nio erbjöd Cornelia mig att sova, och jag tog chansen. Jag vaknade kvart i elva och då sov Cornelia och Mädchen ute i soffan. Jag började göra mig i ordning mig själv och skötväskan inför dagens utflykt som skulle gå till Kista Galleria och deras Kids Court. Efter att ha stoppat i mig lunch så lämnade jag och Mädchen hemmet och åkte mot Kista. Det var dålig publik på tunnelbanan, Mädchen satt i mitt knä och sökte ögonkontakt med de andra passagerarna, men de var svårflörtade den här dagen. Eftersom hon fick en ny blöja precis innan vi åkte så bytte jag ingen direkt när vi kom fram, i och med att endast 20 minuter eller så hade förflutit. Det var en del större barn där så jag och Mädchen tog oss till ett lite tommar hörn av kids courten, där fick hon känna in omgivningen lite. Jag tog loss en av hennes leksaker från vagnen och gav till henne och då blev det fart. Hon hade den i stadigt tag och kröp inåt, där de andra barnen höll på att leka. Mädchen satte sig, och då kryper en liten flicka fram, uppenbart förkyld, för hon rosslar, snorar och hostar. Mädchen tittar lite försynt på denna tjej, som tar Mädchens leksak och gnider den mot sin snoriga näsa och stoppar den sedan i munnen. Med tanke på att Mädchen precis hade varit rejält förkyld, och jag gärna gör mitt för att undvika att hon blir det igen, så åkte leksaken ner i skötväskan efter att flickan lagt ifrån sig den. Jag tänkte att jag skulle desinficera den hemma innan jag gav tillbaka den till Mädchen. Den lilla flickans mamma kommer och lyfter upp henne och säger snällt och gulligt till henne "nej, men inte får man ta andra barns leksaker, lilla vän" eller något, som definitivt inte planterar tanken på att man inte får ta andra barns leksaker ifrån dem hos den här flickan. Mädchen står nu på alla fyra och verkar reflektera över vart hon ska ta vägen, och då kryper den lilla flickan fram igen och drar Mädchen i håret, Mädchen blir naturligtvis jätteledsen. Jag tar tag i flickans hand och säger "ajajaj, fy" med barsk röst och hon tittar förvånat på mig medan jag lyfter en jätteledsen Mädchen, sen kommer hennes mamma, lyfter upp henne och säger med gullig röst "nej, men så får man ju inte göra, man får inte dra anda barn i håret". Hur ska barnet kunna lära sig att det inte får göra såna saker om det inte finns en markering i rösten hos föräldern? Mamman hade lika gärna kunnat säga "bravo, precis så ska man göra", "ska vi byta blöja?" eller "vill du ha lite mangopuré?". Med tanke på att barnet inte förstår orden så måste röstläget tala om ifall barnet har gjort rätt eller fel. Mädchen återhämtade sig dock väldigt fort, så det kan inte ha gjort alltför ont, och sen är hon ju en tuffing, intalar jag mig. Vi flyttar oss en bit från slagfältet och tittar på andra saker. Mädchen är dock lite för liten för nå upp till aktivitetsbrädan som sitter på väggen, så jag ställer henne och hon greppar tag och står stadigt själv. Jag hoppas intensivt att hon ska stå kvar medan jag får fram kameran och att jag ska lyckas ta ett kort innan hon ramlar och det gör hon. Jag blir alldeles imponerad och hon står fortfarande kvar, så jag ställer om kameran och filmar. Men videon gick inte att ladda upp här av någon anledning. Efter den uppvisningen går vi bort till rutschkanorna och den, på golvet, projiceade fiskdammen. Där kryper hon runt, slår lite på rutschkanorna.

Här ringer svärmor och jag diskuterar planering med henne. Cornelias pappa skulle ju komma vid fyra och hjälpa henne med matten, och jag skulle vara i Huddinge vid fem för att hämta saker ur replokalen där och köra till den nya replokalen i Liljeholmen. Så jag frågar svärmor om hon kan vara hemma hos oss och ta hand om Mädchen medan Cornelia och hennes far räknar matte. Svärmor frågar hur länge och jag säger att jag nog kan vara tillbaka hemma igen vid halv sju, kvart i sju. Det går bra för henne säger hon, för hon ska ha ett möte hemma klockan sju. Sen frågar hon om det är livsviktigt att hon kommer prick kvart över fyra, som jag bad henne? Jag säger att det inte är det, men att jag ska köra till genom hela stan, under rusningstider och att jag itne kan lämna tillbaka bilen förrän vi är klara med allt körande. Det går bra säger hon och vi lägger på.
Mädchen leker, kryper runt och reser sig upp mot den vadderade sargen eller vad man ska kalla det som omger fiskdammen. Men sen börjar det gnällas. Så jag tar upp henne, vi lämnar kids courten efter 30-40 aktiva minuter och så stoppar jag henne i vagnen. Hon drar upp snuttefilten och ögonen är nu på halvljus. Vi tar rulltrappan ner och under den korta resan så somnar hon, jag passar på att ta en cigarett och undrar hur länge hon tänker sova. Men ungen sover ju som en stock. Så efter att ha gått runt 40 minuter i Kista Galleria själv så börjar jag känna att vi måste åka hem så jag hinner stoppa i mig något innan jag ska åka iväg och fixa med replokaler.
Mädchen sover tunnelbaneresan till Solna och vaknar inte förrän vi är inne på Ica där jag handlar tvättmedel och välling.
Vi är uppe i lägenheten till tjugo i fyra, då ska Cornelia precis ner och släppa in sin far. Så jag byter en blöja på Mädchen och hon är nu pigg och glad igen och leker i vardagsrummet.
Halv fem börjar jag undrar vart svärmor är, så jag försöker ringa. Efter tre samtal utan svar så låter jag telefonen vara och kvart i fem ringer hon tillbaka. Då säger hon att hon är på väg och att hon ska närma ringa när hon närmar sig. Jag säger att det kan bli väldigt tajt med tiden om hon inte är här förrän fem eller efter det och sen vill ha tillbaka bilen till senast halv sju. Hon erbjuder sig att komma, ta Mädchen och åka kommunalt hem till Hässelby och ha henne där medan jag är ute och åker, men hon hade tänkt att sitta med en kollega och jobba vid sju, men jag säger att det nog inte är en bra idé om hon ska ta hand om ett barn som kanske inte vill lägga sig lagom tills de ska jobba. Så planerna ändras och vi bestämmer att jag ska låna bilen dagen efter.
Jag försöker natta en trött Mädchen, som bara röjer runt inne i spjälsängen. Till slut ger jag upp, klär på henne och stoppar henne i vagnen och så går vi ner på centrum en stund, så att Cornelia får lugn och ro där hemma.
När vi kommer hem så tappar jag upp ett bad, tvättar av henne, sätter på henne pyjamas, fixar kvällsmål och sen går vi in i sovrummet. Hon sitter i mitt knä, lutad mot bröstet och äter och sen ger jag henne nappen, sveper in henne i snuttefilten och läser en saga. När sagan är slut så är hon väldigt trött, så jag lägger ner henne i spjälsängen och hon somnar i princip på en gång.
Det var en tuff dag för henne igår. Idag får vi se, mycket tyder på att det är tänder på gång igen.

Onsdag

Igår morse var jag och Mädchen uppe vid fem i sex. Hon höll sig vaken till tjugo över sju, då fick jag henne att somna.
Vid åtta kom farfar förbi och lekte med Mädchen i en och en halv timme, sen försökte jag och Cornelia att få henne att sova lite igen. Men det ville hon inte. Efter en timmes kamp somnade hon slutligen och sov i nästan en timme, medan jag fixade lunch och packade ihop saker inför dagens utflykt. Jag och en vaken Mädchen lämnade hemmet vid 12.
Först svängde jag förbi Exchange nere i centrum och växlade en eurosedel som jag haft i plånboken sedan den 30:e juli, kanske på tiden? Sedan styrde vi mot tunnelbanan. Jag tog upp henne i knät och hon satt och charmade mamman som satt bredvid oss och var på ett ypperligt humör. På centralen satte jag tillbaka henne i vagnen och tog rulltrapporna upp mot röda linjen. På tuben så tog jag upp henne igen och hon fick sitta och titta runt medan vi åkte till Liljeholmen. Där gick jag direkt till den asiatiska butiken handlade det som jag hade tänkt handla i förrgår, men inte kunde med tanke på avsaknad av mitt kort.
Det blev en burk malen chili och vitlök i olja, en burk Sechuan Kun Po-sås och en vegetarisk woksås. Efter det körde jag vagnen lite avsides och bytte en blöja. Man har insett ganska snart att skötrum är meningslöst för byte av kissblöjor, man slipper betala eller stå i kö, och att byta en kissblöja i vagnen är bara smidigt.
Efter bytet körde jag förbi ett café och fick lite vällingvatten värmt, men jag tror att det blev för varmt, så Mädchen ville inte äta.
Jag körde genom gallerian och unga fröken började bli lite frustrerad, så jag lyfte upp henne och lät henne krypa fram och tillbaka på en stoppad bänk en stund, höll henne i händerna så hon fick gå lite och röra på benen. Sedan började hon bli lite grinig, så jag satte tillbaka henne i vagnen och gav henne vällingen, som nu hade svalnat. Hon åt hälften ungefär, sen ville hon inte ha mer. Jag fällde ryggstödet och ögongnuggandet vittnade om en viss trötthet hos damen. Vi lämnade gallerian och styrde kosan mot hornstull. En bit ifrån började det gnällas inifrån vagnen, så jag gav henne den sista maten och då blev det genast bättre, sen försökte jag i största möjliga mån täcka för så att solen inte skulle lysa henne i ögonen medan vi gick från Liljeholmen, över bron, mot Hornstull.
Jag parkerade vagnen utanför Micke's skivor, lyfte upp Mädchen och tog med mig snuttefilten, det är en såndär svart/vit PoP-filt, randig på ena sidan och med får på den andra. Uppenbarligen så stjäls sådana alltför ofta. Från barnvagnar på bvc och alla möjliga ställen.
Med Mädchen i famnen gick jag bort till vinylbacken märkt med F och hoppades att bägge vinylerna skulle finnas kvar, vilket de gjorde. Så jag tog fram Scraping Foetus Off The Wheel - Nail och You've Got Foetus On Your Breath - Wash & Slog, betalade de blygsamma 120 kronorna och lämnade butiken. Mädchen åkte ner i vagnen igen och jag lovade henne att ta upp henne när satte oss på tunnelbanan igen. Men hon somnade någonstans mellan Micke's skivor och tuben.
Jag hade bestämt mig för att åka till centralen och gå in på kulturhuset för att det tydligen skulle finnas ett bra lekrum där. Så vi hoppade vid centralen, jag parkerade vagnen vid gården mellan kulturhuset och lava, ställde mig och tog en cigarett och såg till att röken blåste bort från vagnen. Lyssnade lite på en kristdemokrat som tyckte att vi skulle bygga skyskrapor i förorterna eftersom det fanns plats och att man på så sätt inte skulle förstöra innerstadens utseende.
Mädchen hade fortfarande inte vaknat, hon hade nu sovit i 35 minuter.
Jag rullade vagnen nedåt plattan, räknade med att hon skulle vakna av pratet i mikrofoner, men det gjorde hon inte. Jag svängde in på Drottninggatan och gick bort till Bengans, Mädchen vaknade inte heller härinne, trots volymen på musiken. Jag strosade runt därinne och önskade att jag hade ett par tusen att göra av med och sen lämnade vi även Bengans. Jag återvände till kulturhuset och besökte deras toaletter. Hoppades att Mädchen skulle vakna där, för det var ingen kö eller avgift till skötrummet/handikapptoan och allting såg fräscht ut. Men det gjorde hon inte. Jag gick runt i butiken på bottenplanet och övervägde att köpa en dubbel-CD med Charles Mingus, men gjorde det inte, tittade på böcker, gamla filmer och bara väntade på att Mädchen skulle vakna. Men hon vaknade inte. Tjugo över tre orkade jag inte vänta längre, utan begav mig mot tunnelbanan och åkte tillbaka till Solna. Jag förbannade tågföraren inför varje stopp, för volymen på högtalarna var helt skevt hög, Mädchen rörde på sig vid varje utbrott, men vaknade inte. I Solna gick jag förbi akademibokhandeln och köpte stiftpenna, extra stift och en gradskiva till Cornelia.
Fortsatte till Ica och handlade lite, därinne vaknade Mädchen, efter nästan en och en halv timmes sömn. Hon satt och snackade och var glad och var nog ännu gladare över att få komma hem och komma upp ur vagnen vid fyra.

Tisdag

Jag fick ett sms från min mor att hon var sjuk, men att jag skulle äta lunch med syrran istället.
Så jag och Mädchen gick ner till bussen vid elva. Hon somnade medan vi väntade på bussen, så jag fick en chans att läsa lite under bussresan.
Sedan, vid Liljeholmen, så knatade jag ner till jobbet och väntade på syrran. Mädchen vaknade inte förrän vi kom in i restaurangen, vilket inte är särskilt konstigt med tanke på ljudvolymen.
Syrran satt och försökte mata henne med lite pasta och broccoli, men lillfrökens matlust verkar vara av ett väldigt varierande slag. Sen är det ju självklart att maten är det minst intressanta när man sitter i en lokal full med människor.
Efter att ha trixat ett tag med det, så gav vi upp. Åt vår egen mat och sen gick vi tillbaka till jobbet, för att Mädchen skulle få krypa runt en stund inne på mammas kontor, så hon inte skulle bli helt galen av att sitta i vagnen hela dagen.
Efter lite lekande och krypande så värmde jag lite välling, btte blöja, klädde på henne och lade ner henne i vagnen så hon kunde äta i lugn och ro.
Sen gick jag upp till Liljeholmens centrum igen.
Jag svängde förbi den asiatiska butiken där och tittade på utbudet och hittade ett par saker som jag tänkte köpa, men framme vid kassan så upptäckte jag att Cornelia fortfarande hade mitt bankomatkort. En fin överraskning, absolut.
Mädchen hade somnat medan jag botaniserade mellan hyllorna, så efter att ha konstaterat att det skulle bli en dag utan möjlighet att köpa någonting alls så lämnade jag Liljeholmen och gick över bron mot Hornstull.
Där passerar jag Micke's skivor, inser att det inte spelar någon roll, eftersom jag ändå inte har något bankomatkort, fortsätter och går ner mot stadsgårdskajen.
Mädchen vaknar lagom till kajplatserna. Hon sitter snällt i vagnen i en tio minuter innan hon börjar ledsna.
Jag lyfter upp henne och sätter henne i bärselen och promenerar med henne ända bort till slussen ungefär. Där sätter byter jag ut hennes jacka mot en tjocktröja istället, eftersom att solen ligger på och själv har jag gått i kortärmat hela dagen. Så en vindtät jacka i strälande sol kanske inte är det roligaste. När vi kommit över bron och in i Gamla stan har hon ledsnat på att sitta i vagnen. Så upp i bärsele igen, där hon får sitta ända till Sergels torg. Jag går ner mot spärrarna och innan jag åker rulltrappan ner till blå linjen så sätter jag henne i vagnen igen, byter en blöja och knäpper fast lite leksaker i selen som håller henne på plats i vagnen. Men hon är måttligt road av att fortfarande behöva sitta i vagnen.
Jag tar tåget till Fridhemsplan, går upp och försöker se om jag kan hitta något bra lekställe i Västermalmsgallerian, men det är bara butiker. Jag överväger om jag ska fråga killen som står och säljer abonnemang för något om Mädchen får krypa runt på hans matta en stund, men inser att vi snart ska röra oss hemåt. Vi rullar bort till skötrummet, där det är kö, så jag byter en blöja i vagnen bara och lyfter upp henne och bär henne tillbaka till spärrarna där jag står och väntar på min kompis.
Jag sätter tillbaka Mädchen i vagnen där hon får leka med saker, utan att behöva sitta fastspänd och vid en tio över tre kommer kompisen. Jag får en bunt med mitt dikthäfte som han har publicerat, han tar en låda kassetter som jag beställt åt honom, vi står och snackar en stund, Mädchen är väldigt fascinerad av honom. Kan ha med piercings och prylar att göra förstås. När han har gått rullar jag bort till ett café och ber dem värma vatten åt henne och sen så käkar fröken medan vi rullar nedåt mot tunnelbanan. Efter att ha ätit upp så är hon väldigt trött, men somnar inte, om det hade varit längre mellan Fridhemsplan och hemmet, och mer promenadväg så hade hon garanterat somnat, men när vi är uppe i lägenheten så piggnar hon till.
Sen leker hon intensivt i en och en halv timme ungefär, Cornelia sticker strax före fem för att gå på bio med en kompis och jag lyckas natta Mädchen en stund och hon sover i 30 minuter. Jag hinner diska i stort sett allt innan hon vaknar, men hon är inget glatt mos den tiden hon är vaken inte. Jättetrött, grinig och vill inte vara själv på golvet, men vill inte sitta i knät heller.
Jag sätter henne i barnstolen för att diska klart, men missnöjet är totalt. Jag försöker mata, men hon vill inte äta mat, jag fixar välling, men hon äter bara en halv portion. Sen är hon grinig fram till klockan sju. Då byter jag blöja, sätter på pyjamas och går in med henne i sovrummet.
Fem i halv åtta somnar, sen går jag in ett par gånger och trycker i nappen.
Vid tio gör jag mig i ordning och går och lägger, Cornelia kommer hem, jag somnar vid halv elva. Jag vet inte om jag märkte att Cornelia matade henne något vid elva-tolv, jag vaknade nog inte. Vid tre i natt så trodde jag det skulle räcka med att stoppa i nappen, men jag fick göra mat. Sen sov hon sådär, Cornelia tog upp henne i sängen någon gång på väldigt tidig morgon. Fem i sex ansåg Mädchen att det var dags att gå upp, så nu sitter jag här och hon ligger och sover i soffan.
Om en 30 minuter eller så kommer farfar på besök, sen får vi se vad jag och lillfröken ska göra så att Cornelia får lite studiero.

Uppland runt

Det var ett jävla åkande i lördags. Men vi hade trevligt.
Vi var i Uppsala vid ett-tiden, fick i oss lite lunch och fika. Mädchen visade upp ett gott humör och verkade må bättre, men hon hade varit väldigt hård i magen hela morgonen. Det var som små harpluttar, stenhårda och hon verkade uppenbart besvärad över den saken. Vid tre-tiden körde vi svärmor till Vin och Spritmuséet vid Norrtull och sen åkte vi mot Jakobsberg.
I Jakobsberg installerade vi Mädchen, gav min mor lite instruktioner gällande matmängder, mikrotider, mattider, tips och en försäkran om att det nog är bäst att hon gör som hon själv känner eftersom att våra rutiner fungerar eftersom det är våra rutiner. Mädchen försökte bajsa lite till, men det kom bara mer stenhårda små pluttar och det verkade som att det gjorde ont när hon försökte. Efter att ha fått på sig lite mjukare kläder än det hon haft på sig på kalaset så lekte hon medan min mor lagade mat.
Vi åt middag vid kvart i sex eller så, sen så var det dags för mig och Cornelia att åka. Vi sa hej då till Mädchen och körde mot Råcksta. Parkerade bilen där, promenerade till Dick och Gunnel och sen satte vi igång att spela spel.
På ett sätt var det väldigt skönt att inte behöva oroa sig för att man var för högljudd eller för att Mädchen skulle vakna och kräva uppmärksamhet, men det är som en kniv i bröstet varenda gång vi lämnar bort henne.
Jag skickade ett sms till min mor vid tio och frågade hur allting hade gått, men fick inget svar, så jag messade min syrra och hon ringde upp. DOck så satt jag precis och ritade något i pictionary, så Cornelia fick svara.
Mädchen hade börjat leta efter oss strax efter att vi hade gått, och varit riktigt ledsen. Men hon hade kommit till ro och somnat i farmors knä och sen sovit till halv elva, när min syrra ringde upp, och då var det dags för mat.
Så, som vanligt, är det ju ingen fara att låta någon vara barnvakt, men jag hyser en stor misstro mot allt och alla. Jag litar inte på människor, jag litar inte på att de är ärliga, att jag kan ha förtroende för dem, jag förväntar mig hela tiden att alla ska svika mig och nu litar jag förstås inte på att de kan ta hand om min dotter.
Vi tog faktiskt en taxi hem kvart i två, det visade sig att Cornelia fått en sista utbetalning av föräldrapenning, så vi var inte helt pank.
Hemma så somna Cornelia direkt, jag var inte sådär sov-redo, så jag stannade upp en liten stund.
Jag sov till tio, Cornelia sov till strax efter elva. Det var jävligt tomt hemma utan Mädchen, hon och jag går ju alltid upp tillsammans, hon är närvarande hela mina mornar. Efter att jag och Cornelia duschat gick vi ner på Ica och handlade lite söndagsmys och ingredienser till middagen.
Mädchen kom hem klockan ett ungefär och det var så skönt att ha henne hemma igen. Det känns som om man blir hel igen.
Min syrra följde med och stannade hos oss och sen kom min andra lillasyster.
Mädchen var fortfarande förstoppad. Hon hade klämt ut lite småpluttar hos farmor på morgonen, men hon var inte alls okej i magen. Hon försökte bajsa igen hemma och Cornelia fick hjälpa till att plocka ut korven, sen var stenhård.
Jag gick ner på apoteket för att se om det fanns något vi kunde ge henne, men alla former av laxermedel som skulle ge verkan inom minuter krävde rådgörande med läkare. Så vi fick ge laktulos.
Vid fyratiden kände jag mig trött och gick och lade mig, Mädchen fick lite mat i sig och sen lade Cornelia in henne bredvid mig, mina systrar begav sig hemåt och jag och Mädchen sov till kvart i sex.
Sedan hade vi lite kvalitetstid hela familjen. Jag gjorde hemmagjord pizza, Cornelia nattade Mädchen och sen så degade jag och Cornelia framför TV'n.
Mädchen sov hyfsat, vaknade till vid halv tolv för att få mat, sen sov hon till fyra, innan hon började stöka. Jag tog upp henne i sängen och sen sov hon och jag dåligt fram till kvart över sju.

Måndagens förmiddag förflöt, Mädchen bajsade och nu hade skiten ändrat karaktär, bättre konsistens och färg om ni frågar mig.
Vid kvart över tolv stoppade jag henne i vagnen och lämnade hemmet. Jag hade bestämt mig för att ta en promenad in till Fridhemsplan, hamdlade lite saker och sedan bege mig hemåt kommunalt, för att farfar skulle komma vid tre-halv fyra.
Jag svängde förbi Malins kiosk, lämnade in det gamla defekta modemet och hämtade ut ett nytt. Mädchen somnade under där. Sen sov hon hela promenaden in till St Eriksplan. Där vaknade hon och låg och funderade.
Jag gick bort till den asiatiska butiken på fleminggatan och köpte cantonesisk chilisås och friterad tofu, svängde förbi Buylando och köpte Monty Python: The Complete Series till mig själv och Smack The Pony till Cornelia (lite roliga saker måste vi köpa till oss själva för arvspengarna jag har fått, kan inte bara lägga allt på räkningar och hyra).
Sen gick jag ner i tunnelbanan, bytte en blöja i väntan på tåget och fixade mat. Men Mädchen var måttligt intresserad av mat nu när det fanns folk runtomkring, kom passerande tåg och sen åka tåg. Jag tog upp henne ur vagnen, hade henne i knät under tågresan och sen bar jag henne ur tåget, upp för rulltrappan och satte tillbaka henne i vagnen utanför spärrarna.
Vi tog en sväng förbi Ica och fyllde på med lite nödvändigheter. Mädchen var på ett strålande humör och satt och körde sina läten i olika tonläge och styrka. Personalen och de andra kunderna på Ica log åt oss när vi passerade.
Hemma igen så möttes vi av Cornelia i Rollerderbymundering. Hon hade bestämt sig för att bege sig ut och testköra lite och se hur fogarna och höfterna kändes.
Jag försökte lägga Mädchen, men det var ingen riktigt idé. Hon höll sig vaken till strax före fem.
Sen sov hon till kvart över sex, jag fick en par oroliga minuters sömn i soffan bredvid henne och sen var hon inte vaken länge innan hon sa ifrån och behövde bli lagd igen.
Det var ingen direkt svårighet att natta, jag la henne i sängen, hon rullade över på sidan, jag skakade rumpan i några minuter, sen så gick jag ut.
Hon sov fram till klockan tio, då var Cornelia inne och stoppade i nappen. Kvart över tio orkade inte jag mer, så jag gjorde mig i ordning och gick in för att lägga mig.
Då vaknar självklart lillfröken, så det var bara att gå upp igen och göra mat.

Inatt så har det varit ytterliggare en stökig natt, mellan två och tre var Cornelia uppe och gjorde mat, jag lovade att hålla koll medan Mädchen åt, men jag somnade på min vakt. Jag vaknade till igen, satte vid spjälsängen och såg till att hon åt klart. Sen gick jag och lade mig igen. Vid fyra eller så så fick vi ta upp henne i sängen, sen sov hon och jag dåligt fram till kvart i sju.

Även om de senaste dagarnas uppstigning har skett mellan kvart i sju och kvart över sju så har kvalitén på sömnen inte varit särskilt bra. Mädchen sover väldigt oroligt, vaknar flera gånger på natten och hon är väl den enda i familjen som faktiskt är utvilad, men hon sover ju tre gånger om dagen innan nattning också.
Idag ska vi till Liljeholmen, hon och jag, och äta lunch med farmor, sen ska jag nog promenera från Liljeholmen genom stan till Odenplan och möta upp en kompis och byta lite saker innan jag åker hem.

Farmor 52

Igår så vaknade jag och Cornelia av Mädchen tyckte att det var dags att gå upp, klockan visade 5:13. Efter några fruktlösa försök att få henne att somna om så gick jag upp.
Strax före åtta fick jag världens kramp i magen. Det var helt sinnessjukt, jag låg i fosterställning i 5 timmar typ, innan det släppte lite grann. Övervägde att ringa närakuten, övervägde att stanna hemma, men det släppte lite grann runt klockan ett. Det var helt oförklarligt och har fortfarande inte gett med sig, men nu har jag inte en huggande smäärta och kramp utan bara en molande värk och obehagskänslor.
Vi lämnade hemmet vid tre-tiden igår för att åka mot Jakobsberg och hjälpa min mor med att laga mat inför firandet av hennes födelsedagsfest.
Det var ju tänkt att jag skulle svänga förbi min kompis jobb och hämta upp exemplar av min bok, men magen tillät inte mer än stillaliggande igår.

I Jakobsberg så satte vi igång med matlagningen och blev väl klara några få minuter innan de första gästerna kom. Jag var verkligen inte på topp igår, efter att ha haft så jävla ont i magen så jag knappt kunde andas så gick jag runt och oroade mig över att det skulle komma tillbaka.
Vid halv sju bad jag min syster sätta på Mädchen pyjamas, jacka och mössa medan jag gjorde i ordning välling. Sen stoppade jag om henne ordentligt i vagnen och gav henne flaskan. Vid kvart i åtta somnade hon.
Sen sov hon i princip ostört, bortsett från ett par korta ögonblick medan underhållningen pågick. Morsan hade bokat in två trubadurer som underhållning, och det var väl halvkul, men gubbroliga trubadurer är definitivt inte min grej.
Under ett par tillfällen under deras spelning så stördes Mädchen, men somnade om utan problem. När spelningen var klar vid nio så sov lillfröken som en stock och gjorde det fram till halv tolv då svärmor kom för att hämta upp oss. Mädchen vaknade till när jag skulle krångla fast henne i barnstolen. Svärmor matade och gullade medan jag körde mot Hässelby för att släppa av henne, hon somnade till igen där någonstans. Sen körde vi till Tensta och släppte av Cornelias mormor och sen mot Solna för att äntligen komma hem.
Vi lämnade vagnen i Jakobsberg, eftersom att min mor ska vara barnvakt ikväll då vi ska över till några vänner på spelkväll. Vi hade inte heller med oss bilbarnstolen eftersom att svärmor redan har en i bilen, så jag fick lyfta ur henne och bära henne från parkeringen upp till lägenheten. Vem piggnade till då?
När vi kom upp i lägenheten så bytte jag en blöja och sen lade jag ner henne i sängen och hoppades att hon skulle somna om. Men det gjorde hon inte, vi gjorde lite mer mat eftersom hon inte ätit så mycket i bilen, men sen låg hon lattjade runt i nästan en timme innan jag gav upp och tog upp henne i sängen. Där kom hon till ro bättre, men det tog ändå ett tag för henne att somna om.
5 timmars sömn senare var det dags att gå upp igen.
Idag har hon varit ganska kinkig, men hon har nog ont i magen. Hon har försökt bajsa tre gånger, men det har bara kommit små hårda harpluttar.
Jag har gett henne Laktulos, så vi får se om det släpper innan vi ska iväg.
Jag har fortfarande ont i magen, vi får se om det också släpper innan vi ska iväg eller om jag ska behöva dras med det här hela dagen. Det är inte alls lika illa som igår, men tillräckligt för att man inte ska känna sig på topp.

Om lite drygt en timme ska vi åka till Tensta och hämta upp Cornelias mormor och sen ska vi åka till Uppsala och fira Mädchens kusin, som fyller ett år.
Sedan så ska vi köra Cornelias mamma tillbaka till stan, åka hem till min mamma och äta middag och installera Mädchen, sen åka till Hässelby och lämna svärmors bil, och sedan åker vi kommunalt till Råcksta för att ha spelkväll med goda vänner.

Segt återhämtande

I onsdags så var en kamrat över och tog lite bilder på mig till omslaget till ett texthäfte som jag ska få utgivet. Det blir debutpubliceringen av mina texter av någon annan än jag själv. Självpublicering har jag sysslat med i ett par år, då jag har varit medlem både på absint.nu och på poeter.se.
Tyvärr så var absint.nu inte ett givande community att publicera texter på, så det lämnade jag för ett par år sedan. När jag pluggade svenska på Stockholms Universitet under 2009 mötte jag en annan författare, poet, eller vad man nu ska kalla oss. Fast ja, poet är han nog, för det han gör är betydligt mer stilistisk poesi än det som jag sysslar med. Han tipsade mig om poeter.se, där jag ganska omgående skaffade en användare och publicerade texter under ett och ett halvt år, men efter att ha insett att det stället inte heller var särskilt mycket mer givande än andra och eftersom att poeter.se krävde pengar för obegränsat utnyttjande av deras tjänster, så lämnade jag även det och startade helt enkelt en blogg, http://ordrevolution.blogspot.com. Där hade jag obegränsade möjligheter att publicera hur mycket jag ville.
Under 2009 skrev jag min debutnovell, som jag i år fick kritiskt granskad av en författarkollega som menade att det mest var det kosmetiska som behövde putsas på.
Under ett tillstånd av alkoholpåverkan började jag prata med en kamrat som driver ett litet musikbolag han också, och han sa att han alltid velat ge ut text i någon form, jag meddelade att jag hade massa texter som jag ville ha utgivet.
Jag sammanställde "dikter" och texter från det senaste åren och idag går det i tryck. Det blir ett litet DIY A6-zine som han kommer att ge ut på sitt bolag, jagv et i nuläget inte om vi kommer att hålla på det, och göra en musikalisk tolkning av någon av texterna och bifoga eller om texthäftet kommer att släppas som det är.

Igår så satt jag och väntade på att bilderna från i Onsdags skulle redigeras och skickas til mig, så jag kunde välja ut en som skulle hamna på omslaget.
Jag och Mädchen var uppe runt sex, hon somnade vid tio i åtta och sov nästan till halv nio.
Cornelia stack in till stan strax före tolv för att äta lunch med vän, och jag och Mädchen fick lite kvalitetstid tillsammans.
Jag matade henne, pasta med squash och tomat, och det gick faktiskt bra. Hon har varit väldigt kinkig med ätande de senaste veckorna, till en början så trodde vi att det berodde på att hon höll på att få tänder, men sedan blev Cornelia sjuk och då trodde vi (och sjukvårdsrdgivningen) att det berodde på att hon hade i halsen, men efter att ha varit på akuten så visade det sig att hon inte alls var sjuk, så återgick vi till att tro att hon höll på att få tänder. Sedan så insjuknade hon ju förra veckan och har varit jätterisig, så då har hon inte haft särskilt mycket matlust alls, inte ens vällingen har slunkit ner ohejdat alla gånger.
Men igår så visade hon faktiskt både intresse och uppskattning av maten och vi kan ju hoppas att det vänder helt och hållet och hon börjar äta ordentligt igen.
Efter matning fick hon sig ett bad och sen försökte jag natta henne, men det gick inte. Så jag stoppade henne i vagnen och tog en sväng på centrum, för att komma ut själv och för att handal kattsand och toapapper.
Hemma så försökte jag återigen att natta henne, men icke, så hon fick vara uppe och leka en stund och sen gick jag och lade henne och då funkade det.
Hon sov väl nästan en och en halv timme igen och vaknade strax efter tre.
Vid fyra så mötte jag upp svärmor och lånade hennes bil för att åka till Farsta och hämta ut min nya gitarrförstärkare på bussgodsombudet och sen åkte jag hem för att äta middag.
Mädchen var trött, och det var ingen större match att lägga henne igårkväll heller. Det har varit rätt enkelt hela veckan, men jag tror att hon börjar ta igen lite sömn nu när hon mår bättre och kan andas hyfsat obehindrat. Efter vällingen som hon får mellan halv sju och sju (beroende på vilken tid hon fick förra målet) så har hon varit så trött så det i princip bara varit att lägga henne i sängen och så har hon somnat.

Jag hade själv ont i halsen mot slutet av förra veckan, var riktigt risig i måndags/tisdags, men har gradvis börjat känna mig bättre. Men sömnbristen påskyndar ju inte direkt något tillfrisknande, så jag är fortfarande inte helt hundra.
Idag ska vi till Jakobsberg, först ska vi förbi Veddesta och hämta upp exemplar av texthäftet, så jag får se hur det ser ut, sen åker vi till min mor och ska hjälpa till med lite förberedelser inför hennes födelsedagsfirande ikväll.
Jag känner mig rätt trött nu, men det kan ju bero på att Mädchen vaknade kvart över fem och tyckte att vi skulle gå upp.
Imorgon ska vi åka till Uppsala, då Mädchens kusin fyller ett år. Sedan åker vi till Jakobsberg och äter middag, hoppas jag, jag har fortfarande inte kollat med min mor och det är lugnt. Sen så ska vi lämna Mädchen där och åka till ett par vänner och umgås, barnfria och sen åker vi till Solna och sover där.
Jag måste säga att jag är lite orolig över morgondagen. Jag hatar att lämna Mädchen, hemma med Cornelia är det förstås inga problem, men att ha barnvakt är fortfarande lite kämpigt trots att det har gått så bra alla tidigare gånger.
Jag vet inte om det är så att min mor verkar lite orolig över det som gör att även jag känner mig orolig, förmodligen. Men det ska säkert gå bra. Jag får ge min mor lite instruktioner bara.

Han som låter lika korkad som en sverigedemokrat

Nu stötte jag på patrull för gårdagens blogginlägg, och därför ansåg jag att det var självklart att jag dels skulle förtydliga och dels skulle försvara mina ståndpunkter.

Ordet kultur kan bära två betydelser, dels andlig odling som avser konstnärlig kultur, och dels socialt överförda levnadsmönster.
I ordets bägge betydelser anser jag att Sverige faller kort, då Sveriges konstnärliga kultur inte gynnar den revolutionerande, progressiva och normbrytande kulturen. Den alternativa konsten, liksom alternativa levnadsmönster, verkar inte ha någon plats i det här landet.
Sveriges konstnärliga kultur är inte banbrytande, har inte varit det i samma utsträckning som andra europeiska eller västerländska kulturyttringar och har inte haft någonting konkret nyskapande att bidra med i samma mening som exemplvis surrealism, beat poetry, musikalisk minimalism eller något annat revolutionerande kulturfenomen, som trots att hundra år förflutit fortfarande är en källa till inspiration för många människor världen över.
Det beror på att Sverige är fegt, därför att lagom alltid är bäst, och de få som vågar ta sig över gränsen får inte tillräckligt med uppskattning för sin roll som konstnärer, utan det som inte är lagom utan för mycket trycks ner och har ingen möjlighet att blomstra i det här samhället, vilket är en anledning till att många konstnärer flyttar härifrån. Sverige stirrar trångsynt ner i samma gamla litteratur, betalar hutlösa priser för att titta på västerländsk kulturglorifering i visuella medier och låter enkelhet och ytlighet styra det musikaliska utbudet.
Självklart finns det en scen i Sverige för smalmusik, men var är uppskattning för konstutövandet? Var är de enorma summor som läggs på bidrag och priser till "kulturpersonligheter" när det kommer till de alternativa konstutövarna? Den alternativa scenen har svårt att finna samhällsstöd. Liksom att intresset för den alternativa kulturen är förvånansvärt litet för så "bra" land som Sverige.

Om man ser till den generelle svenskens socialt överförda levnadsmönster, så är vi inte bättre där.
Dels så är inte svenskarna en homogen grupp där socialt överförda levnadsmönster är lika för alla. Visst finns det grundläggande samhällsnormer som majoriteten av föräldrarna överför till sina barn, de skall inte begå brott, de skall inte döda, de skall inte förstöra, mobba eller på något annat sätt behandla andra människor illa.
Men de grundläggande normerna är definitivt inte lika för alla svenskar, vilket kan ses i det stöd som Sverigedemokraterna har.
Jag och, vad jag hoppas är alla, mina vänner ser inte främlingsfientlighet, rädsla för kulturella olikheter eller andra etniska grupper som ett socialt levnadsmönster som vi vill överföra till våra barn, inte heller att kvinnans plats är i hemmet, med barnen, vid spisen eller underbetald för sin könstillhörighet.
Men det finns många i det här landet som fortfarande anser att kvinnor är på ett sätt och män på ett annat. Är det ett socialt levnadsmönster som vi ska värna om?
Nu säger inte jag att det är typiskt svenskt, men det är inte heller det som det här handlar om.
Jag blir förbannad på inställningen att något skall bevaras bara för att det är svenskt, oavsett om det är bra eller dåligt. Traditioner, kulturyttringar och ceremonier som inte fyller en funktion i dagens samhälle eller har en betydelsefull plats är inget som slaviskt ska bevaras på basis av att det är just svenskt. Det är lika produktivt som fundamentalistiska religiösa gruppers inställning som menar att samhället var bättre förr då det var ett teokratiskt samhälle och människan fruktade gud och levde efter de religiösa skrifterna, lagarna eller traditionerna. Vi har passerat det där stadiet.
Jag blir även förbannad på den generella inställningen att man inte ska sticka ut, inte utmärka sig, inte framstå som för annorlunda, utan man ska, liksom konsten, vara lagom.
Tyvärr är det ju så att brytandet av könsbarriärer, rättvis jämlikhet och progression finns hos de "alternativa" människorna och inte hos gemene man. Även om många gärna vill hävda det så finns det alltid ett aber någonstans.
Jag säger inte att Frankrikes eller Tysklands sociala levnadsmönster är bättre än det svenska, däremot så är deras konstnärskulturella klimat på ett helt annat plan än det svenska. Vilket är anledningen till att jag finner större inspiration i exempelvis fransk litteratur än vad jag någonsin har funnit i svensk litteratur.
Men för att återgå till de socialt överförda levnadsmönstren så är inte Sverige omöjligt att kritisera om man tittar på könsroller, tittar på barnklädesavdelningar. Vi är fortfarande kvar i tanken om att män och kvinnor är diametralt olika, inte enbart biologiskt.
Förskolepersonal tilltalar barnen olika på könsbasis, alla klädkedjor har separata pojk-/flickavdelningar, redan från prematurstorlekar. Pojkar uppmuntras att göra fysiska aktiviteter, flickor uppmuntras till att utveckla sina omsorgsegenskaper. På grund av löneskillnader så kan det vara katastrofalt för en familjs ekonomi om pappan skulle stanna hemma med sitt barn och mamman skulle jobba.
Det är ett socialt och ekonomiskt levnadsmönster som jag anser är motbjudande. Och, återigen, det är inte någonting som är enbart svenskt.
Men gårdagens blogginlägg syftade inte heller till att säga att den svenska kulturen är sämre än något annat lands kultur. Men jag angriper bristerna i den svenska kulturen eftersom jag är uppvuxen i och med den. Men till skillnad från en sverigedemokratisk retorik så förkastar jag den svenska kulturen för vad den är och innehåller, inte på basis av att den är olik någon annan kultur. Vad Sverigedemokraterna menar är att den svenska kulturen är så otroligt viktig, så vi måste bevara den och förkasta andra kulturyttringar på basis av att de är olika vår egen kultur. Det handlar om ett vi och dem-tänkande som grundar sig i något så ytligt som ett lands generella kulturella uttryck.

En okritisk glorifiering av nationalkultur är patetiskt. Som en vän verbaliserade för mig igår så är kultur ett alldeles för snävt och vitt begrepp på samma gång. Begreppet är för snävt för att kunna definieras utifrån ett lands nationella traditioner, där utländsk påverkan har varit och är oundviklig. Kulturer utvecklas, i och med invandring, ekonomi, politik och religion. Begreppet är även för vitt för kunna utkristallisera från alla sociala samspel och traditioner som ett folk hänger sig åt. Vad är kultur, vad är tradition, vad är historia, ritual och vad är samhällsnorm?
Är det inte mer givande för landets utveckling om vi slutar hålla på det som är vårt och låter utvecklingen ha sin gång? Att mena att andra länders kulturella skillnader är ett hot mot svensken och vår gemensamma kulturella identitet, det är löjligt. Ett lands kulturella traditioner är resultat av historia och influenser som kommit i vågor, genom ett lands förflutna och som kommer genom hela landets framtid. Ett tillbakablickande mot någon av form av glorifierat förflutet som att se tillbaka till Sveriges storkmaktstid eller ett land "innan invandrarna" kom är inte bara kontraproduktivt utan rent ut sagt sorgligt.
Den svenska historien är en del av nordens historia, Europas historia och världens historia. Den är inte renare, bättre eller på något sätt mer storslagen än något annat lands. Den svenska kulturen är inte mer värd än något annat lands kultur, lika mycket som något annat lands kultur inte är mer värd än den svenska, som samtidsfenomen, objektivt sett. Jag, uppvuxen med den svenska kulturen, ser inte något värde i att slaviskt hävda ett bevarande bara för att den är svensk. Att okritiskt hylla ett kulturellt uttryck och oroa sig för att det ska försvinna för att vi låter invandrare flytta hit är tragiskt. Den starkaste kulturen är inte den som är traditionellthistoriskt renast, utan den starkaste kulturen är den som trots tiden tand lyckas fortsätta att leva vidare genom förändringar, en inklusiv kultur där influenser från andra kulturer ses som ett bidrag till ett utvecklande, istället för ett hot mot traditionen.

Sjukdomstider

Nu har man varit inaktiv igen, men jag skyller på sjukdom, både hos mig själv och övriga familjen.
I lördags så var lillfröken fortfarande snorig, hostig och hade feber, inte alls särskilt lycklig. Jag var inte heller så jävla pigg, men bandade kassetter, klistrade på etiketter, packade prylar och höll på. Jag åkte hemifrån vid sex.
Det var en riktigt bra kväll, dock var det kallt som fan och jag vet inte riktigt vart min jacka är någonstans. Jag har glömt den någonstans, förmodligen hemma hos min mor.

Söndagen var sådär, jag mådde rätt okej, så jag och min mor åkte iväg och storhandlade. Tacksamt eftersom att jag inte fick något mer studiestöd och Cornelia inte fick mer föräldrapenning. Så vi fick kylen fylld med mat.
Sedan så degade vi i princip hela dagen.
I måndags så mådde jag rätt okej, fortfarande, Mädchen började visa tecken på minskat snorande. Vi behövde nog alla komma ut lite så vi tog en repa på centrum lite snabbt. Köpte alvedon till vuxna och barn, snorsugsfilter och sedan lite grönsaker på Ica.
På kvällen så lyckades vi faktiskt natta Mädchen i spjälsängen, för första gången på en vecka nästan. Hon har varit så snorig och haft så svårt att andas med näsan, så det har inte gått att lägga henne, för hon har blivit så hysterisk av att inte kunna andas ordentligt. Vilket är fullt förståeligt. Hon har fått somna, halvsittande i någon av våra knän de senaste dagarna, och sedan blivit lagd i sängen.
Hon sov ungefär som vanligt den natten. Vaknade vid elva när jag gick och lade mig, så jag matade henne och sen sov hon till fyra, då tog jag upp henne i sängen och hon bökade väl runt i en halvtimme ungefär innan hon somnade igen. Sen fick vi sova till kvart i sju innan hon tyckte att det var dags att gå upp.
Jag mådde sämre, jag trodde att mitt dåliga mående skulle vända till det bättre, men igår så var jag risigare än tidigare. Vi hade tänkt åka till Liljeholmen hela familjen och äta lunch innan Cornelia skulle på arbetsintervju, men jag mådde så dåligt så jag orkade inte med en sådan utflykt. Vi åt lunch i Solna istället och sen följde jag och Mädchen Cornelia till bussen. På väg dit så passerade vi valstugorna och tog lite pamfletter.
Egentligen så är det helt onödigt för mig att ta från Alliansen, det finns en grundläggande åsikt som jag har och det är att man inte ska kunna tjäna pengar på människors sjukdom eller utbildning, vilket Alliansen förespråkar eftersom allting ska privatiseras.
Driver man skolor med vinstintresse så finns det alldeles för många exempel på skolor som har sänkt standarden för eleverna och behållt mellanskillnaden av skolpengen som de fått från staten, och gjort vinst på elevernas bekostnad.
Driver man sjukhus med vinstintresse kommer priserna att öka, gräddan kommer att samlas på det "rika" sjukhusen och där kommer vården och utrustningen att vara bäst, sjukhuset kommer att ha den mest framgångsrika forskningen, störst bidragsstöd från samhällseliten, och vi som inte har råd att gå dit kommer att få sämre vård.
Det är som det där jävla barnsjukhuset Martina eller vad det heter. Antingen skaffar man årskort för 11 miljoner eller något, en barnförsäkring (som man bara får om barnet i princip är helt friskt, eftersom försäkringsbolag inte vill försäkra kroniskt sjuka, funktionshindrade eller på annat sätt icke-vinstbringande barn) eller så betalar man 1400 för besöket. Seriöst?
Vilka har då råd att gå dit? Vi skulle inte ha det, en student och en föräldraledig. Hur fan skulle vi kunna hosta upp 1400 spänn för ett besök på den akutmottagningen?
Jag blir äcklad.
Det är som att apoteken privatiserats och folk inte har råd att köpa sina mediciner, och inte kan köpa dem på avbetalning heller, så de får gå utan och fortsätta att vara sjuka.
Vi börjar närma oss ett amerikanskt samhälle och det skrämmer mig, det slutar väl med att befolkningen börjar dö för att den inte har råd med sjukförsäkring.
Ju mer vi privatiserar, desto mer lider de familjer som inte har en inkomst på 45 000 i månaden eller mer.
Och jag vill inte att något privatföretag ska sitta och inkassera vinst om Mädchen skulle bli sjuk, därför vägrar jag rösta på Alliansen.

Sen så äcklas jag av det stöd som Sverigedemokraterna verkar ha i det här landet.
Jag blir så jävla förbannad så jag inte ens kan formulera mina tankar kring det. Jävla, äckliga nazistpack. Vad fan finns det för svensk kultur som ska bevaras? Knätofs? Näverlur? Midsommarafton? Är det någon som firar den på något annat sätt än att äta sill, dricka sprit och skämma ut sig? Men det är minsann en högtid vi ska värna om.
En stat, en nation - en gemensam kulturell identitet? Jag hatar den svenska kulturen, den är inskränkt, trångsynt, feg och inspirationslös. Fornminnen? De vårdas väl lika bra som all annan skit i det här landet? Känner någon i det här landet verkligen att sushi, salsakurser och sambatåg på Rinkeby torg hotar den svenska identiteten? Om majoriteten av svenskarna skulle känna att invandrarna hotar den svenska identiteten och kulturen, då kanske folk skulle se över vad de gör som är så jävla svenskt och känna efter hur kul det är.
Vad är svenskt egentligen? Asatro, surströmming och lutfisk. Dansband, dålig humor och själlös litteratur. Regelryttare, rädsla för att gå emot strömmen och att lida i tysthet för att man är rädd att göra sin röst hörd. Nej, förstås, alla som är Sverigedemokrater vill ju göra sina röster hörda. Åh, vi är så rädda för falafel, att invandrarna tar våra jobb (hur många svenskar är det som verkligen vill jobba som städare, gatusopare, taxichaufför och reklamutdelare?), vi är rädda för att alla muslimer ska komma hit och tvinga oss att tillbe Allah och bomba våra tågstationer.
Har inte ni idioter förstått att genom Alliansens rövslickeri av amerikanska arslen så har vi gjort oss till en måltavla för västvärldsfientliga extremister, om vi hade slutat med vår kolonialpolitik och imperialism i mellanöstern så hade inte västvärlden varit så hatad som den är. Det är inget ogrundat hat mot oss heller om ni trodde det, med tanke på att både USA och Storbritannien har rövknullat den delen av världen i hundra år, och Sverige som är så måna om att trampa i andra stormakters fotspår har naturligtvis bdiragit med soldater i "konfliktlösningssyfte", där det har handlat om att tvångsvästifiera en värld som inte är redo för den typen av samhälle eller politik, att exploatera naturresurser och att lova bort en folkgrupps territorium till en annan, bara för att det är mer ekonomiskt vinstbringande.
Ja, jag står på palestiniernas sida!
Tror ni seriöst att relationen mellan "svenskar" och invandrare kommer att bli bättre om Sverigedemokraterna får makt? Tror ni att vi kan undvika upplopp i invandrartäta orter om ett nazistparti kommer in i riksdagen? Tror ni att ni hinner kasta ut allihop innan problemen uppstår?
Jag finner det hela motbjudande. Och jag finner människor som anser att Sverigedemokraterna har en plats i det här samhället motbjudande.
Se mig som landsförrädare om ni vill det, jag tar gladeligen på mig den rollen, så länge som jag inte behöver klmupas ihop med er.

Så, nu när det är ute ur systemet kan vi återgå till Mädchen. Jag försökte natta henne när efter att vi lämnat Cornelia vid bussen, men det gick inte. Hon bökade runt i sängen tills jag gav upp.
Sen så lekte hon i vardagsrummet i en och en halv timme medan jag plockade i ordning och dammsög lite.
Vid halv tre gick vi och lade oss. Hon somnade ganska direkt, för mig tog det tio minuter eller så. Men strax efter tre ringde mobilen, Cornelia hade glömt nycklarna och jag behövde släppa in henne med porttelefonen. Men den fungerade inte, jag bytte modem medan hon var borta och även detta var defekt, så jag kunde inte släppa in henne via porttelefonen och skulle vara tvungen att gå ner och släppa in henne. På väg ut genom ytterdörren så så mötte jag dock upp henne, någon annan hade väl släppt in henne. Men det gick inte att få Mädchen att somna om.
Resten av eftermiddagen var en ganska stillsam tid, vi åt en tidig middag, nattade Mädchen vid kvart i åtta och var sedan vakna till tolv. Vilket kanske inte var sådär nödvändigt egentligen med tanke på att vi bara tittade på Nip/Tuck.

Idag är en ny dag, jag är förbannad och landsförrädisk, osvensk och bitter, illojal mot den svenska kulturen och skulle gärna bli utvisad, fy fan för att leva i ett samhälle där ett nationalistiskt parti lyckas ta sig in i riksdagen.