Pannkakslunch med farmor

Efter ytterliggare en stökig natt, vilket det känns som om alla är nu för tiden, så gick jag och Mädchen upp klockan 7.
Efter en timme ungefär så började hon gnida sig i ögonen och bli gnällig, vilket brukar vara tecken på att det är dags att sova.
Hon var måttligt mottaglig för försöken, men efter ett tag så kom hon till ro och somnade till. Men så fort jag reste mig upp vaknade hon till och skulle vända sig på mage. Så jag välte över henne på rygg, fortsatte skaka rumpan och efter ett tag så slutade hon blinka och suckade till. Skönt, tänkte jag, då kan hon få sova med jag går ut och tar en cigg, pillar med lite saker och sen lägger jag in henne hos Cornelia, så hinner jag cykla innan vi ska sticka.
Men min fotled knakar till när jag reser mig ur soffan och så var hon vaken igen. Jag skakar rumpan så hon somnar om och sen reser jag mig och går på toa, men hon vaknar igen. Så jag lyfter in henne i sovrummet så att hon får en lugnare miljö och kanske Cornelia kan få henne att somna. Men icke då, efter 20 minuter kommer Cornelia ut ur sovrummet.
Mädchen håller sig vaken till strax efter tio, då hon äntligen somnar, och sover i 30 minuter eller så, sen måste vi väcka henne för hon har fortfarande pyjamasen på sig.
Klockan elva så är hon på plats i vagnen, allting är packat och vi beger oss mot busshållsplatsen.
Bussresan går bra, hon sitter och tittar, söker ögonkontakt med människor och ler.
Det sitter en mamma på bussen och leker med sin dotter, som förmodligen är några månader äldre än Mädchen.
Den här flickan har strumpbyxor, lackskor, rosa klänning, armband och diadem, men hon är för fan bara 9-10 månader! Jag tittar på min egen dotter som ser ut som en medlem i björnligan med svarta byxor, röd- och svartranding tröja och rufsigt hår. Undra hur vi som föräldrar påverkar dem med valet av kläder...
Egentligen är det väl dags att sluta bli upprörd, sluta reagera, majoriteten av människor verkar inte reflektera över det faktumet att vi formar våra barn från dag ett. Majoriteten av människor verkar även anse att flickor ska vara rosa och prinsessor och pojkar ska vara blå och riddare.
Framme på min mors jobb så möttes vi av receptionisten, som kom ut ur båset och gick ut genom spärrarna för att titta på Mädchen. Förvånansvärt nog så sträckte Mädchen ut armarna mot henne och ville komma till henne. Något som hon inte brukar göra, hon brukar alltid vara skeptisk mot nya människor.
Sen kom min mor och syster och så gick vi iväg för att äta lunch.
De turades om att bära Mädchen hela vägen bort medan jag passade på att ta en cigarett ett par steg bakom.
Framme på restaurangen så värmde jag Mädchens mat, röda linser, bulgur, morot och krossad tomat. Hon var inte helt övertygad men åt ändå en del. Efter att ha ätit pannkakorna, som antagligen var det enda jag kunde äta på den restaurangen, så värmde jag lite välling och så gick vi tillbaka till kontoret, för att visa hur duktig Mädchen var på att krypa.
Det blev en liten folksamling kring henne och alla var naturligtvis imponerade över hur duktig hon var.
Sen bytte jag en blöja och vi sa hej då.
Det hade börjat regna, så jag slängde på regnskyddet på vagnen och Mädchen somnade ganska direkt när vi påbörjade resan mot kulturhuset.
Hon sov från Liljeholmen, via centralen och till största delen av mitt besök på kulturhuset, där jag skulle begagna mig av Lavas laserskrivare, till ingen nytta, utan alla utskrifter blev sneda och jag slösade bara bort kassettlabels, som nu var oanvändbara.
När hon vaknade så bytte jag en blöja i vagnen och lade den använda blöjan på fotstödet. Spände fast henne och täntke att jag skulle slänga blöjan i en papperskorg på vägen.
Men den där blöjan glömde jag bort.
Jag körde den till centralen, genom spärrarna, nerför rulltrappor och över perronger. När vi kom ner till blå linjen och jag gick runt vagnen för att prata med henne så såg jag att den använda blöjan låg kvar på fotstödet. Fräscht. Här har man kört genom centralstation med en använd blöja på vagnen.
Hemma i Solna så gick vi en snabbis på Ica och sen kom vi hem.
Det blev en lugn kväll hemma, jag kände mig trött och hade lite smått ont i halsen.
Mädchen hostade, vilket vi inte tyckte var särskilt roligt. Hon vaknade ett par gånger av hostan och hostade naturligtvis ut nappen varenda gång.

I går så hade jag ännu ondare i halsen och Mädchen var snorig.
Jag hade dagen fullbokad, så jag stack hemifrån vid kvart i tio, åkte till Fridhemsplan och hämtade upp nycklar till replokalen, mötte upp en vän på Café Fix, åt lunch, åkte till Huddinge, repade, åkte till Solna, handlade middag och annat på Ica och sen hem.
Det var så skönt att komma hem efter den långa dagen.
Vi åt middag, Mädchen sov 20 minuter i soffan, sen vaknade hon och var lite sådär halvt i humöret. Klockan sju gjorde jag välling och sen bytte jag blöja, satte på henne pyjamas och började natta henne. Efter 25 minuter kom Cornelia in och frågade om jag ville bli avbytt, vilket jag ville.
Nattningsprocesserna tar så mycket på min kraft och mitt humör nuförtiden.
Även om Mädchen är så trött så hon i princip sover, bara gnider sig i ögonen, gnäller och knappt orkar hålla ögonen öppna så vill hon inte sova. Och jag som är uppe med henne mellan halv sex och sju varje morgon, jag är också hysteriskt trött på kvällarna.
Det som är värst är mina egna skuldkänslor, jag vill inte bli trött på min dotter. Jag vill inte ledsna och inte orka, jag vill inte känna mig frustrerad.
Jag får dåligt samvete och känner mig som dålig förälder bara för att jag inte orka med henne.
Hon somnade i alla fall. Cornelia höll på att göra sig i ordning för att möta upp min syster i Jakobsberg och ta några öl. Jag övervägde starkt att gå och lägga mig väldigt tidigt. Men det blev inte riktigt så. Mädchen vaknade strax innan Cornelia skulle gå, snorig, hostig, kunde inte andas med näsan och jätteledsen.
Jag gav henne näsdroppar, något hon inte tyckte om. Jag fattar inte de här jävla förpackningarna, kan de inte göra dem smartare så att man kommer in i näsborren på ett barn som inte vill ha något i närheten av näsan, och måste det vara plastlock som man vrider av, så kanterna blir vassa så det säkert slutar med att man river barnet runt näsan när man ska försöka pricka in näsdroppar eller koksaltlösning i näsborrarna?
Näsdropparna hjälpte inte. Så jag lyfte upp henne och så lade jag henne i vår säng, då kom hon åtminstone till ro. En stund i alla fall. Men hon vaknade, kunde fortfarande inte andas med näsan, så jag petade i henne lite koksaltlösning, det vkerade funka, för nu lät näsan bättre och hon kom till ro. Men hostan kunde jag inte råda bot på, så hon hostade sig vaken flera gånger mellan nio och elva.
Vid elva så vaknade hon och då tänkte jag att jag lika gärna kunde fixa mat, för jag skulle gå och lägga mig, och med tanke på hur dåligt hon sov så ville jag inte behöva gå upp igen om en timme, hade hon fåt mat redan, då kunde man nöja sig med att försöka peta i nappen.
Men hon vaknade till lite väl mycket, så hon började kravla runt i sängen, och nu hjälper inte riktigt vallar av kuddar och täcken runt omkring henne, för hon tar sig över eller runt såna simpla saker.
Så jag fick ta upp henne, hon satt i mitt knä medan jag värmde välling, sen gick vi in sovrummet och så matade jag henne där. Hon somnade helt okej efter matningen och jag gjorde mig i ordning och lade mig bredvid henne.
Jag vet inte hur många gånger jag vaknade innan Cornelia kom hem, kommer inte ihåg om jag matade henne något mer eller inte heller.
Cornelia erbjöd i alla fall mig att sova ute i soffan och jag tog det erbjudandet direkt.
Jag sov väl hyfsat, vår nya soffa är betydligt snyggare än de tidigare vi har haft, men den är inte asbekväm att sova i tyvärr och sen vaknade jag till av en gnällande dotter i rummet bredvid.

Klockan åtta i morse gick jag in i sovrummet och hämtade dottern, tog en temp, konstaterade feber, gav en alvedon och försökte med lite koksaltlösning, under stora protester.
Hon lekte en timme ungefär, sen började hon frusta och gnälla. Så jag gav lite mer koksaltlösning för hon kunde fortfarande inte andas med näsan.
Nu 9.35 har hon sovit oroligt i 15 minuter, får hoppas att hon åtminstone kan sova till 10.00 så hon laddar lite batterier.

Jag vet inte om vi ska bry oss om att ringa vårdecentral eller närakut. Vi har alvedon, vi har näsdroppar, koksaltlösning. Det är ju hostan vi inte kan råda bot på, men hon är väl ändå för liten för någon form av hostmedicin?
Det känns skitdrygt om hon skulle behöva besöka en läkare, för jag kan inte följa med och jag kan inte stanna hemma och ta hand om henne ikväll.
Jag släpper nytt på skivbolaget idag, och en sådan sak kan jag inte ställa in för att dottern är sjuk. Det är inte bara att träffa vänner, eller något, utan det är ett band som räknar med att jag är där och har med mig släppet och säljer det, och det är 100 personer där som förväntar sig att jag ska vara där och sälja.
Det är ju självklart att det ska vara så just idag också. SJälv mår jag ändå hyfsat, bara hostig och ont i halsen, fortfarande inget snor. Men det lär väl komma antar jag.