Nu blev det ett glapp på ett par dagar. Men det får ni finna er i, för det här är definitivt inte första och sista gången det sker i den här bloggen. Till skillnad från många andra så får jag inte ångest av att inte skriva trettiofyra gånger om dagen.
I fredags packade jag in barn, bilbarnstol och vagn i bilen och åkte och lämnade tillbaka den hemma hos min mor. Vi svängde förbi västerorts djursjukhus och köpte kattmat och sen lagom tills det var en tre minuters resa kvar innan vi var framme, då somnade Mädchen.
Mellan Solna och Spånga hade hon solglasögonen på och tittade konstant på mig, fundersam, eftertänksam.
Mellan Spånga och Jakobsberg så tolererade hon inte att ha brillorna på sig utan hon satt och höll dem och tuggade på dem och gav ifrån sig sina sedvanliga haranger av ljud. Helt plötsligt så blev hon tyst, när jag tittade på henne såg jag att hon somnat med solglasögonen i munnen. Jag önskar att jag hade tagit en bild.
I Jakobsberg så lyfte jag ur henne ur bilbarnstolen och lade henne i vagnen och sen knatade jag mot tåget.
Cornelia ringde, hon kände sig inte alls särskilt risig och var inte så sugen på att börja äta antibiotika, så hon svängde förbi vårdcentralen och pratade med läkaren igen som sade att hon absolut inte skulle äta medicin om hon inte kände sig risig.
Mädchen vaknade till under tågresan och fick en ny blöja och lite mat i sig. I Sundbyberg hoppade vi av och började gå mot Solna.
Vi mötte upp Cornelia vid Råsunda ungefär, jag gick upp en snabbis i lägenheten och bytte till shorts och sen så gick vi och handlade lite.
Jag var otroligt trött och seg, Cornelia sade åt mig att ta ett bad, så jag badade, drack en öl och läste lite ur Kafkanovellsamlingen "I Straffkolonin".
När Mädchen sen blivit lagd började Cornelia göra sig i ordning för att gå ut.
Jag gick och lade mig tjugo i tio när Cornelia stack.
Lördag morgon var som alla andra dagar, upp tidigt, byta blöja, dricka kaffe, fixa mat, natta efter en och en halv timme. Sen fick jag möjlighet att sätta mig på cykeln igen. Tjejerna sov till tio.
Frukost och så vidare. Sen vid halv två gick vi ner i centrum och mötte upp Cornelias mamma och mormor som var ute och handlade, vi blev bjudna på lunch och sen gick vi hem. Vi var hemma lite mer än en timme innan vi var tvungna att göra oss i ordning och sen sticka. Min lillebror fyllde tjugo i torsdags förra veckan, så han skulle firas hos min far på lördagen.
Mädchen somnade på bussen från Solna till Sumpan.
Sen sov hon hela resan och vaknade när vi parkerat vagnen på min fars baksida.
Det var ingen idé att försöka få henne att somna om, så jag tog upp henne.
Hennes humör var bra, vilket var trevlig.
Efter en stund så var det dags för henne att äta lite, så min far fixade ihop lite gröt och satte sig med henne i knät och jag matade. Det gick faktiskt över förväntan, hon åt rätt bra.
Sen var det dags för oss andra att äta.
Runt halv åtta satte jag på henne i pyjamas och försökte få henne att somna, men det var inte det lättaste.
Det slutade med att jag och min faster tog en promenad och då somnade hon. När vi kom tillbaka så rullade vi in henne i ett rum och hoppades att hon skulle fortsätta sova, men det gjorde hon inte. Sen vägrade hon somna om. Cornelia tog en promenad, men det funkade inte, så hon kom tillbaka. Sen tog jag och min far en promenad, han behövde gå ut med hunden och jag behövde få Mädchen att sova. Men hon gallskrek hela vägen, så det fick bli så att jag bar henne i famnen och så bestmde jag att det var bäst att gå förbi konsum och köpa två tetror med välling, för säkerhetsskull.
Tillbaka hos min far så slutade det med att jag satt med Mädchen i knät och vaggade lite smått, men minsta lillasyster tog över efter en halvtimme och då somnade hon äntligen.
Cornelia stoppade i nappen ett par gånger innan hon faktiskt blev ordentligt lugn.
Vi tog ett-tåget hem, matade Mädchen hemma och sen somnade vi.
Jag fick sova till sju, innan lillfröken tyckte att det var dags att gå upp.
Jag var trött och hade nog vaknat på fel sida. Cornelias föräldrar skulle åka till hennes bror i Uppsala, och de svängde förbi oss för att hämta lite saker som skulle dit. Cornelia packade ihop sig och Mädchen och bestämde sig för att följa med.
Jag tog tillfället i akt att diska, dammsuga, fixa kattlådan, packa ner för små barnkläder och sådant.
Fru och barn kom hem och vi begav oss iväg för att inhandla middag, vegetarisk sushi och vegetariska dumplings, jävlar i mig vad gott det var.
Efter matkoma och nattande av dotter tittade vi på Nip/Tuck, vilket vi gör i väldigt stor utsträckning nu. Men jag försöker att ta ut dottern på en timmes promenad varje dag.
Jag tror att det blir bättre sen när Cornelia antingen pluggar eller jobbar, så att jag antingen tvingas att lämna hemmet för att ge henne studiero eller åker iväg för att det inte finns någon hemma att umgås med.
Jag hoppas att jag ska kunna fylla dagarna med något hela tiden, jag vägrar att bara ligga hemme i lägenheten dag ut och dag in hela pappaledigheten.
Igår gjorde vi inte heller många knop. Tog en promenad på eftermiddagen handlade lite inför veckans middagar.
Förra veckan började hon både att sätta sig upp från att ha legat på mage och krypa på riktigt, nu är hon väldigt mobil på den fronten. Men det känns som om vi gått bakåt ett par månader på andra sätt.
Det går inte att mata henne, hon spottar ut, öppnar inte munnen ordentligt, tappar intresset. Hon är mer ofokuserad hemma än när hon blir matad på andra ställen. Vilket i sig är helt vrickat. Men hemma så vrider hon sig runt, tittar på katterna, börjar pilla med blöjan, tuggar på stolen. Inget intresse alls.
Jag ger oftast frukost, och både jag och Cornelia tycker att vi ändå ska erbjuda mat, och inte ge välling direkt bara för att hon ändå inte äter så mycket.
Hon har även slutat att ta flaskan och hålla själv, nu tycker hon att vi ska hålla den åt henne igen.
De kommande dagarna är ju dock lite mer fyllda med aktiviteter, imorgon ska Cornelia iväg och träffa de andra januarimammorna från forumet som hon satt på under graviditeten och fortsätter sitter på.
Då tar hon med sig dottern förstås, jag tar tillfället i akt och repar, vilket jag inte gjort på 4 veckor eller så.
På torsdag ska jag till Liljeholmen och äta lunch med min mor, sen får vi se vad fredagen har att erbjuda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar