Gårdagen, som alla söndagar sedan lite mer än en månad tillbaka, var vigd åt familjen. I och med att jag pluggade hela veckorna och var stressad dygnet runt, och att antingen jag eller Cornelia gjorde något med vänner på fredagkvällen eller lördagkvällen så bestämde vi att söndagarna skulle vara familjedagar då vi skulle göra saker hela familjen.
Igår åkte vi till Vällingby Centrum, vi har väl lite lösa planer på att flytta bortåt mot Vällingby/Blackeberg/Råcksta, om ett år eller så. Så jag tyckte att det kunde vara trevligt att ha en dag där och skrota runt.
Vi köpte boken "Bajs-plutten" till Mädchen, både jag och Cornelia tycker att den är rolig, så jag räknar med att M kommer att tycka det också.
Vi åt lunch på Food courten, jag tog en vegetarisk sushi, Cornelia vegetariska dumplings, men både var så sugna på pommes, så jag gick till en grill och beställde en portion sådana också. Det blev en jävla massa mat. Vi åt nog båda alldeles för mycket, och allt socker i den där maten gjorde att vi blev helt sänkta och trötta. Nyttigt? Nej, inte direkt.
Efter maten strosade vi runt ytterligare, Cornelia handlade upp de sista på sina presentkort på H&M, Mädchen fick sig ett par schyssta Barbapappa-mockasiner som vi hoppas ska främja framtida försök till att stå och gå. De är lite stora fortfarande, men hon är ju å andra sidan ganska liten och kommer inte att försöka med sådana manövrar än på en månad eller två antar jag.
Hon somnade i vagnen inne på H&M och sov en 20-25 minuter kanske, när vi var inne på Minibok vid tunnelbanenedgången så öppnade hon plötsligt ögonen och börjde gråta.
Det är något som händer med jämna mellanrum. Jag vet inte om hon drömmer mardrömmar eller vad det är, men hon kan, från att ha sovit, vakna upp och vara jätteledsen.
Tillbaka i Solna så svängde vi förbi Ica och handlade lite ingredienser till middagen och så begav vi oss hem igen.
Jag sträckte ut mig på sängen, Cornelia frågade om jag ville sova, men jag sa nej. Fast så somnade jag. Ungefär en timme senare vaknade jag till och Cornelia kom in och lade Mädchen bredvid mig. Hon röjde runt och brottades med sin haklapp, hon är som en katt. Hon håller stadigt tag om saker med båda händerna och sparkar med benen.
Maten var i princip klar när vi lämnade sovrummet. Vi åt den och sen värmde jag välling åt M, borstade hennes två tänder och bytte blöja, sen så gick jag in i sovrummet och lade henne.
När hon somnat kollade jag och Cornelia på en film, och sen bestämde vi oss för att tag i förskolefrågan. Man måste ju söka senast fyra månader innan man vill att de ska börja på förskola och vi hoppas att hon ska börja i Januari, så det började bli dags.
Vi sökte till en I Ur & Skur-avdelning på en förskola i Näckrosen som förstaval. Även om varken jag eller Cornelia är några direkta friluftsmänniskor så tror jag att filosofin är bra för barn. Dels så är de ute i största möjliga mån, men jag tvivlar på att de släpar ut ungarna om det är minus 35 och snöstorm. Men miljömedvetenheten och respekten för djur och natur tror jag är viktig att de får lära sig tidigt.
På andra plats tog vi den vanliga förskolan vid Näckrosen, man kan ju hoppas att I ur & skur-idéerna smittar av sig lite på de andra avdelningarna.
Som tredje val tog vi en Grönflaggad förskola en bit härifrån, de hade också miljötänk och en kokerska som lagade maten, samt att de bakade sitt eget bröd där. Som fjärde, femte och sjätte val tog vi förskolor som låg i närheten.
Men kör alla förskolor efter Reggio Emilia-filosofin nu för tiden?
Visst tror jag på delar av filosofin med kreativitet, språkbruk och allt. Men att inte ge barn raka svar när de är ett och ett halvt år, eller att inte värdera barnens sätt att uttrycka sig utan låta dem uttrycka sig på de sätt de vill känns som att det kan förvirra snarare än att utveckla. Visst ska man ge barnen stöd och en möjlighet att finna svar på frågor själva, och visst ska man låta barnen utvecklas i sin egen takt. Men det måste ju finnas raka svar på raka frågor och vissa krav på hur man interagerar med andra och uttrycker sig.
Det där blir väl säkert bra ändå. Trivs hon inte så är det ju bara att söka ny plats någon annanstans. Men jag tror att vi tackar nej till fjärde-sjättevalen om de är de som vi blir erbjudna först.
Idag ska vi till Hökarängen och Fröken Tea som ska ge oss våra bröllopstatueringar. Det känns bra, det var mer än ett år sedan jag tatuerade mig, och det börjar verkligen bli på tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar